{"id":128,"date":"1999-07-11T08:40:00","date_gmt":"1999-07-11T08:40:00","guid":{"rendered":"http:\/\/milt-relaxerande.se\/?p=128"},"modified":"2021-02-03T08:42:57","modified_gmt":"2021-02-03T08:42:57","slug":"kapitel-4-solformorkelse-del-1","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/?p=128","title":{"rendered":"Kapitel 4 \u2013 Solf\u00f6rm\u00f6rkelse, del 1"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Leka skogs-Mulle \u00e4r v\u00e4l inget f\u00f6r en vuxen karl, Bruno! \u2013 Murklans samlade<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n

Egentligen var det v\u00e4l en\u00a0\u00f6verilad\u00a0g\u00e4rning, men n\u00e4r jag \u00e4nd\u00e5 var i England hade det k\u00e4nts dumt att inte f\u00f6rs\u00f6ka ta sig ner till Cornwall och kika p\u00e5 ”milleniets” sista solf\u00f6rm\u00f6rkelse.\u00a0[Vad de tjatar om att det \u00e4r det sista det ena och sista det andra bara f\u00f6r att vi byter \u00e5r fr\u00e5n 1999 till 2000. Vad \u00e4r det egentligen f\u00f6r m\u00e4rkv\u00e4rdigt med det annat \u00e4n att det tar ett tag att l\u00e4ra sig det nya \u00e5rtalet och att 00-01-01 ser lite larvigt ut? Dessutom m\u00e5ste man tydligen kl\u00e4 sig p\u00e5 ett speciellt s\u00e4tt, m\u00e5ste ha enorma sociala f\u00e4rdigheter och dessutom ha r\u00e4tt utbildning. Det k\u00e4nns som om \u00e5r 2000\u00a0\u00e4r en fisf\u00f6rn\u00e4m restaurang som v\u00e4grar att sl\u00e4ppa in de som inte \u00e4r medlemmar. (FY!!) Man borde \u00f6ppna en burk smisk och ge till alla konsulter och l\u00f6st folk!]<\/p>\n\n\n\n

”The Eclipse” som den hette p\u00e5 engelska var fruktansv\u00e4rt (Vad s\u00e4ger man p\u00e5 svenska om man inte vill anv\u00e4nda hypad eller haussad?) uppskriven. \u00c4sch, det var ett j\u00e4vla hall\u00e5 helt enkelt. Det gick inte att sl\u00e5 p\u00e5 tv:n utan att solf\u00f6rm\u00f6rkelsen diskuterades. Kanalerna t\u00e4vlade med varandra om att ha de mest sensationella g\u00e4sterna. Det var m\u00e4ngder av druider, numerologer, soldyrkare, astrologer, new-ageare, halvsatanister, healers, medium, domedagsprofeter och andra f\u00f6rst\u00e5sigp\u00e5are.<\/p>\n\n\n\n

I de stora pratshowerna satt det soldyrkare kl\u00e4dda i s\u00e4ckv\u00e4v och barkv\u00e4star, druider i lila hattar och luktljus samt en och annan f\u00f6rskr\u00e4md fysiker som skulle balansera Nicke Lilltroll-faktorn. Det gemensamma f\u00f6r de troende var den blinda \u00f6vertygelsen om att det skulle komma n\u00e5got i k\u00f6lvattnet<\/em> av solf\u00f6rm\u00f6rkelsen. [Och de ser helt allvarliga ut!] Solf\u00f6rm\u00f6rkelse = m\u00e5ne och sol + tv\u00e5 andra planeter i r\u00e4tt hus, i samma kvadrat, p\u00e5 samma gata, ovanp\u00e5 varandra eller hur det nu var. Nyckelordet var att n\u00e5got extra ordin\u00e4rt skulle h\u00e4nda s\u00e5 snart ljuset slocknade. Utomjordingar\/Jesus eller vad du vill beroende p\u00e5 religion\/ \u00f6vertygelse. Var har de funnits under tiden d\u00e5? P\u00e5 m\u00e5nens baksida? I Bermuda-triangeln? I Joe Laberos bakficka eller har de bott p\u00e5 Fawlty Towers?<\/p>\n\n\n\n

Att det f\u00f6rekommit massor med f\u00f6rm\u00f6rkelser p\u00e5 andra delar av jorden utan att n\u00e5gon fr\u00e4lsare h\u00e4lsat p\u00e5 och bett om en kopp kaffe verkar inte spela n\u00e5gon roll f\u00f6r de \u00f6vertygade. Det h\u00e4r \u00e4r ju ”Millenniets” sista solf\u00f6rm\u00f6rkelse f\u00f6r guds skull, och d\u00e5 m\u00e5ste<\/em> det v\u00e4l bli n\u00e5got extra. Med andra ord gillas det inte n\u00e4r solen f\u00f6rm\u00f6rkas \u00f6ver Sydamerika! \u00c4r inte det lite fuskigt, de som \u00e4r katoliker och allt!<\/p>\n\n\n\n

En amat\u00f6rastrolog hade sett en massa ringar p\u00e5 \u00e5krarna, och var \u00f6vertygad om att det var landningsbanan f\u00f6r ett analkande rymdskepp. Att de orkar. Han blev osams med n\u00e5gra semi-kristna-new-age-m\u00e5n-barn som menade att det var en rent religi\u00f6s h\u00e4ndelse. De hade f\u00e5tt veta att Jesus skulle \u00e5teruppst\u00e5 i Cornwall, s\u00e5 tossiga Star Trek-fans kunde dra n\u00e5got gammalt \u00f6ver sig.<\/p>\n\n\n\n

Mitt i allt detta svammel fanns en vattenbrytare i form av en \u00e4ldre, urengelsk astronomiprofessor ikl\u00e4dd tweedkavaj med mockal\u00e4der p\u00e5 armb\u00e5garna och monokel i \u00f6gat. Med uts\u00f6kt brittisk accent f\u00f6rklarade han att allt han h\u00f6rt under debatten var nonsens och f\u00e5nerier. [Ett \u00f6gonblick trodde jag att det skulle bli lite studioslagsm\u00e5l a la Rikki Lake, men druiden fick hj\u00e4lp<\/em> att s\u00e4tta sig igen.] Professorn tyckte att alla som kunde skulle kika p\u00e5 f\u00f6rm\u00f6rkelsen men att de inte skulle f\u00f6rv\u00e4nta sig n\u00e5got annat \u00e4n ett spektakul\u00e4rt himlafenomen.<\/p>\n\n\n\n

Jag var i England f\u00f6r att hj\u00e4lpa en kund, s\u00e5 det kr\u00e4vdes lite tjat innan vi fick lova att \u00e5ka. D\u00e5 var det redan tisdag s\u00e5 vi best\u00e4mde oss f\u00f6r att \u00e5ka redan klockan ett p\u00e5 onsdag morgon. Det blev jag, Niles, Susan, Michael och en picknickkorg som var stor nog att skapa sin egen solf\u00f6rm\u00f6rkelse.<\/p>\n\n\n\n

Eftersom jag kom fr\u00e5n ”overseas” och d\u00e4rmed var ovan vid v\u00e4nstertrafik var det t\u00e4nkt att jag skulle slippa k\u00f6ra. Med tanke p\u00e5 hur Niles k\u00f6rde, och att jag \u00e4nd\u00e5 fick k\u00f6ra till slut, hade jag g\u00e4rna volonterat – frivilligt<\/em>. F\u00f6rsta timmen tillbringade jag i huvudv\u00e4rk – jag skallade ihop med Niles n\u00e4r vi b\u00e5da skulle in framtill p\u00e5 h\u00f6gra sidan. Han undrade om jag verkligen ville k\u00f6ra och d\u00e5 s\u00e5g jag genom skammens rosa sl\u00f6ja ratthelvetet (fan, den sitter ju p\u00e5 h\u00f6ger sida i England!).<\/p>\n\n\n\n

Inte sedan Fermenta-Johan<\/a> gav mig skjuts och sedan best\u00e4mde sig f\u00f6r att stajla f\u00f6r tjejerna med en bredsladd, och fick ratten i handen har jag varit s\u00e5 skraj. Niles k\u00f6rde som en tv\u00e4tt\u00e4kta hundra procents tjugofyra karats biltjuv med polisen i baken. Han kastade i v\u00e4xlarna som om han trodde att bilen saknade kopppling och accelererade s\u00e5 att det skrek i b\u00e5de d\u00e4ck och s\u00e4ten efter varje r\u00f6dljus. Han l\u00e5g p\u00e5 varje v\u00e4xel och varvade tills jag trodde att motorn skulle spricka. Niles s\u00e5g varje medtrafikant som mottrafikant, en fiende att nedg\u00f6ra. Man har ju h\u00f6rt om folk (mest m\u00e4n m\u00e5ste jag erk\u00e4nna) som genomg\u00e5r en slags degenererande personlighetsf\u00f6r\u00e4ndring n\u00e4r de hamnar bakom ratten, men jag trodde \u00e4rligt talat att det var en myt. I alla fall tills jag tr\u00e4ffade p\u00e5 Niles. Han \u00e4r ju j\u00e4ttetrevlig p\u00e5 kontoret, men bakom ratten f\u00e5r han mentala horn och f\u00f6rvandlas till Michael Shumacher From Hell. Jag s\u00e5g p\u00e5 de andra men de verkade m\u00e4rkligt ober\u00f6rda. Samtidigt som jag gjorde handavtryck i instrumentpanelen halvsov de, utan bilb\u00e4lten. Elefanter i baks\u00e4tet s\u00e4ger jag bara.<\/p>\n\n\n\n

Synd att bilen varken hade sexpunktsb\u00e4lte eller titanf\u00f6rst\u00e4rkt kup\u00e9 (kanske finns det som extra tillbeh\u00f6r till en Escort GTI, vad vet jag). Vi k\u00f6rde i och f\u00f6r sig f\u00f6rst p\u00e5 en motorv\u00e4g men de praktiska sandf\u00e4llorna vid sidan av v\u00e4gen saknades helt (men det finns ju inga d\u00e5liga f\u00f6rare<\/a> enligt Expressens bilreporter H\u00e5kan Matson). Vi sv\u00e4ngde av p\u00e5 en mindre v\u00e4g mellan tv\u00e5 motorv\u00e4gar men Niles fortsatte att vingla fram och tillbaka \u00f6ver v\u00e4gen samtidigt som han pratade och gestikulerade. D\u00e5 och d\u00e5 v\u00e4nde han sig om och vred d\u00e5 med sig ratten s\u00e5 att bilen drog ot\u00e4ckt \u00e5t v\u00e4nster. Jag f\u00f6rs\u00f6kte att inte skrika till varje g\u00e5ng han var \u00f6ver mittlinjen, man ville ju inte framst\u00e5 som en fegis. Alla sm\u00e5 upph\u00f6jningar mellan k\u00f6rf\u00e4lten, som gjorde att bilen och t\u00e4nderna skakade, hade ingen som helst informativ p\u00e5verkan p\u00e5 Niles. Jag kollade mer \u00e4n en g\u00e5ng att bilb\u00e4ltet hakat i ordentligt. Klent hopp kanske eftersom en krock med den lilla fjantbilen hade f\u00f6rvandlat oss alla till ett litet klet i diket. N\u00e5, det gjorde i alla fall att jag blev klarvaken trots att jag som en del av avtalet f\u00f6r att f\u00e5 ledigt under onsdagen jobbat som ett jehu \u00e4nda fram tills det var dags att \u00e5ka.<\/p>\n\n\n\n

Senare fick jag f\u00f6rklaringen till Susans och Michaels loja inst\u00e4llning till Niles k\u00f6rning. Jag skulle ju som sagt slippa k\u00f6ra men i fyra-tiden och vid n\u00e4rmare efterforskning visade det sig att vissa i bilen (baks\u00e4tesbefolkarna) hade fixat sin alldeles egen black out redan kv\u00e4llen f\u00f6re och n\u00e4r det kom till kritan [the Chalk] ville de inte alls k\u00f6ra. Heder \u00e5t dem att de inte gav sig till att k\u00f6ra med betongkeps i alla fall. Med viss b\u00e4van satte jag mig bakom ratten. Tack och lov att inte pedalerna var spegelv\u00e4nda ocks\u00e5. Det var tillr\u00e4ckligt marigt att hitta v\u00e4xelspaken och mer \u00e4n en g\u00e5ng trevade jag efter den med h\u00f6ger hand. En g\u00e5ng lyckades jag till och med haka i d\u00f6rrhandtaget och f\u00e5 upp d\u00f6rren. Sp\u00e4nnande kan man s\u00e4ga. Men det gick r\u00e4tt bra. Vid ett tillf\u00e4lle kom jag \u00f6ver p\u00e5 fel sida men med tanke p\u00e5 Niles tidigare uppvisning gav jag mig sj\u00e4lv betyget ”Med utm\u00e4rkt ber\u00f6m godk\u00e4nt”.<\/p>\n\n\n\n

Fram\u00e5t \u00e5ttadraget b\u00f6rjade det kurra i magarna s\u00e5 vi stannade vid en natt\u00f6ppen motorv\u00e4gscafeteria. En stadig engelsk frukost (\u00e4gg, bacon, tomater, champinjoner, konstiga korvar, black och white pudding och en mystisk friterad potatisv\u00e5ffla) senare, akompanjerat med tr\u00e4smak fr\u00e5n urfula beiga platstolar, var vi p\u00e5 v\u00e4g igen. Rakt in i alla moders j\u00e4ttek\u00f6. P\u00e5 nolltid hade en hyfsat framkomlig v\u00e4g f\u00f6rvandlats till ett inferno av varvande motor, signalhorn och kraftuttryck. [Alla idioter som \u00e4r ute n\u00e4r pappa k\u00f6r hade vaknat! Vet du att det s\u00e4gs att svordomar \u00e4r bland det f\u00f6rsta man l\u00e4r sig n\u00e4r det g\u00e4ller ett annat spr\u00e5k. I’ll be damned ;-)] P\u00e5 radion h\u00f6rde vi att k\u00f6n var 3 mil l\u00e5ng (med tre meters mellanrum och bilar som \u00e4r fyra meter blir det 4286 bilar. P\u00e5 en halvtimme kom vi knappt fem kilometer. Med den takten hade sista biten tagit \u00e5tta timmar och d\u00e5 hade f\u00f6rm\u00f6rkelsen varit \u00f6ver f\u00f6r l\u00e4nge sedan! Jag joggar snabbare f\u00f6r tusan! (Inte \u00e5tta mil i och f\u00f6r sig.)<\/p>\n\n\n\n

Vi och \u00f6vriga bilister blev ot\u00e5ligare f\u00f6r varje minut som sniglade sig f\u00f6rbi. Det var m\u00e5nga barnfamiljer med pappor och mammor i frams\u00e4tet. F\u00f6r\u00e4ldrar vars ansikten antog en allt r\u00f6dare nyans. M\u00e5nga vitnande knogar med krampaktiga grepp runt ratten. Motorcyklister snirklade sig fram mellan bilarna med ett och annat leende till bilisterna. Folk bytte fil som t\u00e4ttingar men i det l\u00e5nga loppet spelade det inte s\u00e5 stor roll. Jag har inte vassa armb\u00e5gar ens i trafiken s\u00e5 jag f\u00f6rlorade nog n\u00e5gra placeringar p\u00e5 k\u00f6byten, s\u00e5 har det alltid varit. S\u00e5 fort jag st\u00e4ller mig i den ”snabbare” k\u00f6n tv\u00e4rstannar den och s\u00e5 hinner till och med de som stod bakom mig fram f\u00f6re.<\/p>\n\n\n\n

”Nej, det h\u00e4r duger ju fan inte”, skrek Niles pl\u00f6tsligt. ”Vill vi se f\u00f6rm\u00f6rkelsen eller va?” Han hyperventilerade n\u00e4stan s\u00e5 jag r\u00e4ckte honom en plastp\u00e5se att andas i.<\/p>\n\n\n\n

Jo det klart att vi ville se f\u00f6rm\u00f6rkelsen. Men vad kunde vi g\u00f6ra \u00e5t d\u00e4r vi satt fast mitt p\u00e5 engelska landsbygden? Hade n\u00e5gon en liten helikopter i v\u00e4skan eller en l\u00e4ttmonterad teleport\u00f6r? Nej, tyv\u00e4rr – gl\u00f6mde min hopf\u00e4llbara enmansjet i de andra byxorna.<\/p>\n\n\n\n

”Du”, han pekade mot en st\u00e4lle d\u00e4r mittr\u00e4cket var borta. ”K\u00f6r igenom d\u00e4r! Det \u00e4r ju inte en k\u00e4ft som vill \u00f6sterut, det \u00e4r ju helt tom d\u00e4r. Vi kan k\u00f6ra p\u00e5 v\u00e4grenen.” Han s\u00e5g min tveksamma uppsyn och gestikulerade ivrigt. ”Kom igen!”<\/p>\n\n\n\n

”Aldrig!” sa jag. ”D\u00e5 f\u00e5r\u00a0du<\/em>\u00a0k\u00f6ra.”<\/p>\n\n\n\n

”Finemang”, sa han. ”Vi byter plats. Jag har inte k\u00f6rt s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt f\u00f6r att se 99% f\u00f6rm\u00f6rkelse. D\u00e5 kan vi lika g\u00e4rna v\u00e4nda direkt och \u00e5ka hem med svansen mellan benen. Hem\u00e5t g\u00e5r s\u00e4kert mycket fortare ocks\u00e5”, sa han syrligt. ”\u00c4r ni med?”<\/p>\n\n\n\n

”Ja, jod\u00e5”, mumlade vi.<\/p>\n\n\n\n

”D\u00e5 s\u00e5”, utbrast han och sprang ut ur bilen och runt till f\u00f6rarsidan. Jag skulle vara smidig och hoppa \u00f6ver till passagerars\u00e4tet men slog kn\u00e4et i ratten och landade rakt p\u00e5 v\u00e4xelspaken. Satan i gatan vad ont det gjorde.<\/p>\n\n\n\n

Utan att ens tveka siktade Niles in sig p\u00e5 den lilla luckan i staketet och trampade Pelle i botten (Put the Pedal to the Metall). Bilen tog ett kavat skutt \u00f6ver n\u00e5gra trafikd\u00f6dade igelkottar och gled sidledes \u00f6ver gr\u00e4set rakt mot h\u00e5let som visade sig vara precis f\u00f6r litet. Gnisslet av tunn lilam\u00e5lad bilpl\u00e5t mot pl\u00e5ten i v\u00e4gr\u00e4cket r\u00e4ckte f\u00f6r att lossa emaljen i t\u00e4nderna. Men det varade bara n\u00e5got \u00f6gonblick och sedan var vi p\u00e5 v\u00e4g mot Cornwall p\u00e5 fel sida av v\u00e4gen.<\/p>\n\n\n\n

Jag kikade bak\u00e5t f\u00f6r att se om vi fick med oss hela bilen (vilket vi fick) och uppt\u00e4ckte en hel karavan av bilar som var p\u00e5 v\u00e4g genom samma h\u00e5l. Niles hade tydligen inspirerat m\u00e4ngder av sj\u00e4lsfr\u00e4nder. Vi m\u00f6tte en och annan bilist som tutade frenetiskt och pekade \u00e5t bilk\u00f6n. Bilisterna i bilk\u00f6n tutade ocks\u00e5 eller h\u00f6tte med n\u00e4ven, men det var v\u00e4l mer avundsjuka antar jag. De var v\u00e4l r\u00e4dda att vi skulle sno deras parkeringsplats. Tack och lov hade Niles inga planer p\u00e5 att k\u00f6ra alla \u00e5tta milen p\u00e5 fel sida av v\u00e4gen. N\u00e4r vi kom till en p\u00e5fart k\u00f6rde han av. Vi speedade l\u00e4ngs diken med h\u00f6ga, t\u00e4ta granh\u00e4ckar p\u00e5 varje sida (kallas visst sm\u00e5v\u00e4gar i England). \u00c4nd\u00e5 h\u00f6ll Niles hastigheten runt imponerande 50 mph (ca: 75 km\/h).<\/p>\n\n\n\n

Vi hade ett par kilometer kvar n\u00e4r den f\u00f6rsta antydan till solf\u00f6rm\u00f6rkelse b\u00f6rjade sk\u00f6njas. Susan skrek att hon kunde se hur m\u00e5nen b\u00f6rjade ”\u00e4ta upp solen”. Hon hade sina tjusiga NASA-glas\u00f6gon p\u00e5 sig. Eftersom Niles var uppvuxen i Plymouth visste han en del anv\u00e4ndbara genv\u00e4gar. Han vred om ratten och k\u00f6rde in p\u00e5 en om m\u00f6jligt \u00e4nnu smalare v\u00e4g (mer f\u00f6rslitning \u00e4n v\u00e4g skulle jag vilja p\u00e5st\u00e5). S\u00e5 vi gjorde v\u00e5ra egna ringar och m\u00f6nster p\u00e5 \u00e5krar och andra l\u00e5gtrafikerade omr\u00e5den. Trafikb\u00f6terna vi kunde\/borde ha f\u00e5tt hade gott och v\u00e4l r\u00e4ckt f\u00f6r att betala Sveriges utlandsskuld. Och \u00e4nd\u00e5 f\u00e5tt v\u00e4xel tillbaka!<\/p>\n\n\n\n

Med en knapp halvtimme till godo sladdade vi in v\u00e5r lert\u00e4ckta bilskr\u00e4lle p\u00e5 en j\u00e4ttelik, v\u00e4ldigt tillf\u00e4llig parkeringsplats. Det var en \u00e5ker som n\u00e5gon bonde gjort i ordning. Han gjorde sig antagligen en livstidsinkomst p\u00e5 en enda dag. \u00a325 skulle han ha, den utsugaren. Vi skramlade, betalade, l\u00e5ste bilen och bubbade iv\u00e4g med v\u00e5r picknickkorg. H\u00e4r skulle dj\u00e4vlar i mig njutas av solf\u00f6rm\u00f6rkelsen!<\/p>\n\n\n\n

[PS. Jag har \u00f6versatt Niles, Susan och Michael eftersom de inte pratar svenska.]<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Egentligen var det v\u00e4l en \u00f6verilad g\u00e4rning, men n\u00e4r jag \u00e4nd\u00e5 var i England hade det k\u00e4nts dumt att inte f\u00f6rs\u00f6ka ta sig ner till Cornwall och kika p\u00e5 ”milleniets” sista solf\u00f6rm\u00f6rkelse.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":129,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"wprm-recipe-roundup-name":"","wprm-recipe-roundup-description":""},"categories":[3,2,10],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128"}],"collection":[{"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=128"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":155,"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128\/revisions\/155"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/129"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=128"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=128"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=128"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}