{"id":133,"date":"2003-10-10T08:48:00","date_gmt":"2003-10-10T08:48:00","guid":{"rendered":"http:\/\/milt-relaxerande.se\/?p=133"},"modified":"2021-03-14T18:39:00","modified_gmt":"2021-03-14T18:39:00","slug":"leveransen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/?p=133","title":{"rendered":"Leveransen"},"content":{"rendered":"\n
\"P\u00e5se<\/figure>\n\n\n\n

”Att de aldrig l\u00e4r sig”, muttrade Sune och slog p\u00e5 s\u00f6karen till sitt chockgev\u00e4r.
  ”Det h\u00e4nder aldrig mig-syndromet”, svarade jag och gjorde samma sak med mitt vapen. Jag siktade och tryckte av. Jag k\u00e4nde den v\u00e4lbekanta darrningen och kunde sedan f\u00f6lja den guldskimrande energiringen som med ett l\u00e5gt v\u00e4sande harml\u00f6st slog in i husv\u00e4ggen p\u00e5 andra sidan gatan. N\u00f6jd med resultatet lutade jag gev\u00e4ret mot det l\u00e5ga metallstaketet som l\u00f6pte runt skyskrapans hela tak och satte mig p\u00e5 huk bredvid Sune.
  ”S\u00e5 sant som det \u00e4r sagt.” Sune satte sig ner med ett anstr\u00e4ngt st\u00f6n och drog ner dragkedjan p\u00e5 sin overall. Det var kv\u00e4ll och knappt femton grader varmt, trots detta svettades han ymnigt och torkade pannan med en r\u00f6d n\u00e4sduk. Jag plockade fram tv\u00e5 chokladkakor och bj\u00f6d honom den ena. Han avb\u00f6jde och klappade sig p\u00e5 magen. ”Om jag l\u00e4gger p\u00e5 mig s\u00e5 mycket som ett gram till kastar Johnsson ut mig.”
  ”Du sk\u00e4mtar!” svarade jag f\u00f6rv\u00e5nat men han rykte bara uppgivet p\u00e5 axlarna och drog mungiporna ned\u00e5t i en grimas.
  ”Hon har lovat att personligen se till att jag f\u00e5r fotpatrullering resten av livet.”
  Jag \u00f6ppnade den ena av de tv\u00e5 sm\u00e5 kakorna och bet omsorgsfullt av ett h\u00f6rn. Choklad var kanske att ta i, men f\u00f6r att vara soja smakade den inte alls dumt. Det var l\u00e4nge sedan jag smakat den \u00e4kta varan, s\u00e4kert tjugo \u00e5r n\u00e4r jag t\u00e4nker efter. Med bara en mager polisl\u00f6n hade jag ingen m\u00f6jlighet att anskaffa riktig choklad. Inte f\u00f6r att jag skulle f\u00e5 tilltr\u00e4de till \u00d6stermalmshallen, men i alla fall.<\/p>\n\n\n\n

”Begriper du vad det \u00e4r som lockar?” sa jag efter en stund. Jag \u00e5t chokladen och tillsammans bevakade vi byggnaderna runt om oss. Man kunde tro att Sune satt och sl\u00f6ade, men under den loja ytan d\u00f6ljer sig den b\u00e4sta snut jag jobbat med.
  ”Att det \u00e4r f\u00f6rbjudet antar jag. Att folk saknar riktigt k\u00f6tt. Du m\u00e5ste v\u00e4l ocks\u00e5 minnas hur det var att \u00e4ta animaliskt.”
  ”Jo, men riskerna st\u00e5r ju inte i n\u00e5gon som helst proportion till njutningen. F\u00f6rst m\u00e5ste du skaffa tillg\u00e5ng till en tidsmaskin och sedan olagligt anv\u00e4nda den. S\u00e5 noga som trafiken \u00f6vervakas m\u00e5ste det vara n\u00e4stan om\u00f6jligt att d\u00f6lja tilltaget. F\u00f6r att inte tala om faran f\u00f6r samh\u00e4llet om man faktiskt f\u00e5r med sig n\u00e5got tillbaka.”
  ”Men t\u00e4nk dig en bit lax, med fransk potatissallad och vitl\u00f6kssm\u00f6r”, sa Sune dr\u00f6mmande. ”Eller en pizza med mozzarella och parmaskinka.” Jag s\u00e5g p\u00e5 honom och han verkade helt borta. Jag ins\u00e5g pl\u00f6tsligt vidden av hans matbeg\u00e4r, som gjorde att han kunde \u00e4ta sig till \u00f6vervikt p\u00e5 en rent vegetarisk diet. ”Extra bacon”, mumlade han och sl\u00f6t \u00f6gonen.
  ”Sluta nu!” Jag l\u00e4mnade Sune och hans matminnen och gick en v\u00e4nda. Jag hamnade vid andra \u00e4nden av taket d\u00e4r jag s\u00e5g ut \u00f6ver den grafitgr\u00e5a himlen. Det var mycket som var annorlunda nu, men det var ingen id\u00e9 att \u00e4lta gamla tider. Det sa jag ocks\u00e5 n\u00e4r jag gick tillbaka till v\u00e5r post. ”Du g\u00f6r dig sj\u00e4lv en otj\u00e4nst om du forts\u00e4tter s\u00e5 d\u00e4r. Det som har h\u00e4nt har h\u00e4nt.”
  ”Genpesten”, sa Sune sammanbitet. ”Du och jag. Folket om du s\u00e5 vill. Vi f\u00e5r h\u00e5lla till god med kaninmat medan eliten forts\u00e4tter att leva _precis_ som f\u00f6rut. Du kan ge dig fan p\u00e5 att de inte blir utan fisk och k\u00f6tt!”
  ”F\u00f6r helvete Sune. Nu \u00e4r du ute p\u00e5 farliga v\u00e4gar.” Jag h\u00f6ll upp min handskbekl\u00e4dda hand och m\u00e5ttade med tummen och pekfingret framf\u00f6r min partner som bara flinade. ”Tv\u00e5hundrafemtio miljoner m\u00e4nniskor dog. Din egen far dog! Vad annat kunde vi g\u00f6ra?”
  ”T\u00e4nker du anm\u00e4la mig?”
  ”Nej”, svarade jag. Jag drog lite p\u00e5 svaret och fick en s\u00f6kande blick. S\u00e5dant snack var d\u00e5ligt f\u00f6r moralen men sj\u00e4lvfallet skulle jag inte anm\u00e4la honom. Det var l\u00e4nge sedan min mun vattnades inf\u00f6r anblicken av ”B\u00e4ttre \u00e4n lax” eller ”Mamma Scans k\u00f6tters\u00e4ttning” men det var n\u00f6dv\u00e4ndigt. B\u00e4ttre att gl\u00f6mma.
  ”\u00c4h. Du har v\u00e4l r\u00e4tt din tr\u00e5km\u00e5ns”, sa Sune och str\u00e4ckte g\u00e4spande p\u00e5 sig. ”Jag hoppas bara att vi f\u00e5r tag p\u00e5 v\u00e5r kille s\u00e5 att jag kan \u00e5ka hem och kvarta.” Vi fortsatte att sm\u00e5prata medan natten s\u00e4nkte sig \u00f6ver oss. Det \u00e4r m\u00f6jligt att jag nickade till f\u00f6r n\u00e4r Sune knackade mig p\u00e5 axeln visste jag f\u00f6r en tusendels sekund inte var jag var.
  ”Du, nu h\u00e4nder det n\u00e5got”, sa han med bister min och \u00f6kade f\u00f6rstoringsgraden i sitt kikarsikte. Jag kom snabbt p\u00e5 f\u00f6tter och s\u00f6kte av torget nedanf\u00f6r i mitt eget sikte. L\u00e5ngt nedanf\u00f6r oss hade piketstyrkan anl\u00e4nt och h\u00f6ll p\u00e5 att s\u00e4tta upp en avsp\u00e4rrning. I h\u00f6rsn\u00e4ckan kom ett meddelande.
  [Den efterspanade har lokaliserats, han \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g mot g\u00e5ngv\u00e4g Caesar 5. Ceasar 5.]
  ”Det \u00e4r bara tio v\u00e5ningar nedanf\u00f6r oss, vi tar honom”, sa Sune.
  ”Jag kollar med ledningen.” Jag v\u00e4nde mig bort fr\u00e5n takkanten f\u00f6r att f\u00e5 l\u00e4 och pratade in i min mikrofon. Det dr\u00f6jde n\u00e5gra sekunder innan Sandstr\u00f6m fr\u00e5n ledningsgruppen \u00e5terkom och bekr\u00e4ftade att vi kunde ingripa. Tre andra grupper h\u00f6ll p\u00e5 att ta sig upp men att det kunde ta tio till femton minuter.
  ”Vi har f\u00e5tt klartecken”, sa jag och pekade mot nedg\u00e5ngen. ” Han \u00e4r bev\u00e4pnad.”
  ”Bev\u00e4pnad? Med vad?”
  ”Han bes\u00f6kte 1990-talet f\u00f6r att h\u00e4mta paketet. Jag gissar p\u00e5 ett gammalt handeldvapen.”
  ”Du menar krutbaserat?” sa Sune. Han l\u00e4t uppriktigt imponerad.
  ”Antagligen.”
  ”H\u00e4ftigt. Jag har bara sett s\u00e5dana p\u00e5 bild. Tror du att jag kan f\u00e5 beh\u00e5lla den?” Jag skrattade och h\u00f6ll upp d\u00f6rren till trappan som ledde ner fr\u00e5n taket och f\u00f6ljde efter Sune ner mot brof\u00e4stet. Vi os\u00e4krade v\u00e5ra vapen och turades om att kika runt h\u00f6rnet p\u00e5 varje avsats.<\/p>\n\n\n\n

Vi kom ner till avsatsen med g\u00e5ngbron som str\u00e4ckte sig n\u00e4rmare 800 meter mellan tv\u00e5 skyskrapor. Det var sent s\u00e5 det var helt folktomt n\u00e4r vi f\u00f6rsiktigt \u00f6ppnade d\u00f6rren fr\u00e5n brandtrappan och spanade in i vestibulen. Inte en k\u00e4ft. Jag konstaterade att kusten var klar s\u00e5 vi sm\u00f6g in och g\u00f6mde oss i skuggorna p\u00e5 varsin sida om d\u00f6rren ut till bron.
  Det var aldrig n\u00e5gon tvekan om att v\u00e5rt m\u00e5l m\u00e5ste komma genom vestibulen f\u00f6r att n\u00e5 bron s\u00e5 n\u00e4r jag kastade ett \u00f6ga ut genom glasd\u00f6rren och fick se en man smidigt kl\u00e4ttra upp p\u00e5 bron fr\u00e5n en plats nedanf\u00f6r tog det mig fullst\u00e4ndigt med \u00f6verraskning.
  ”Han \u00e4r redan p\u00e5 bron!” skrek jag och pekade med mitt gev\u00e4r. Innan jag hunnit reagera \u00f6ppnade Sune d\u00f6rren och klev ut p\u00e5 bron. Kv\u00e4llen var sen och den utlovade regnstormen var n\u00e4stan \u00f6ver oss. Vi var tvungna att klara av det snabbt f\u00f6r att inte bli genombl\u00f6ta eller i v\u00e4rsta fall bl\u00e5sta av bron.
  ”Sune. Idiot! Han kan ju ha medhj\u00e4lpare.” Jag sprang in i sv\u00e4ngd\u00f6rren som var p\u00e5 v\u00e4g tillbaka och ryckte loss den fr\u00e5n sina g\u00e5ngj\u00e4rn i f\u00f6rbifarten. I hastigheten hade jag gl\u00f6mt att jag bar ett exoskelett. Oljudet jag \u00e5stadkom fick v\u00e5rt m\u00e5l att stanna tv\u00e4rt.
  ”L\u00e4gg ner paketet och ta tv\u00e5 steg bak\u00e5t. H\u00e4nderna \u00f6ver huvudet”, r\u00f6t Sune via sin hj\u00e4lmh\u00f6gtalare samtidigt som han tog sikte och gick ett par steg n\u00e4rmare. Jag st\u00e4llde mig till h\u00f6ger, n\u00e5gon meter bakom honom. Mannen, som var helt kl\u00e4dd i svart v\u00e4nde sig l\u00e5ngsamt om, fortfarande med paketet i ena handen. Den andra f\u00f6rde han in innanf\u00f6r sin l\u00e5nga rock.
  ”H\u00e5ll handen d\u00e4r jag kan se den”, skrek jag och flyttade siktet fr\u00e5n m\u00e5lets mage till br\u00f6stkorgen. Jag k\u00e4nde motst\u00e5ndet fr\u00e5n avtryckaren och tvingade mig sj\u00e4lv att l\u00e4tta p\u00e5 greppet. M\u00e5let stod alldeles f\u00f6r n\u00e4ra brons skyddsr\u00e4cke. En on\u00f6dig d\u00f6d s\u00e5g aldrig bra ut i statistiken.
  Mannen drog fram handen igen och lyfte b\u00e5da h\u00e4nderna i luften. N\u00e4r han v\u00e4nde sig om fick en vindpust rockens huva att bl\u00e5sa av. Det breda ansiktet var t\u00e4ckt av \u00e4rr och den kala hj\u00e4ssan bl\u00e4nkte gr\u00e5vit i halvm\u00f6rkret. Det hade b\u00f6rjat regna.
  ”Men, fy fan! Det \u00e4r ju Erik!” utbrast Sune och s\u00e4nkte vapnet. Kanske var det f\u00f6rv\u00e5ning, eller det faktum att det var en kollega som gjorde att vi reagerade l\u00e5ngsammare. Alldeles f\u00f6r l\u00e5ngsamt. Det \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga men resultatet blev \u00e4nd\u00e5 att m\u00e5let sl\u00e4ppte sitt paket och i en snabb r\u00f6relse fick fram tv\u00e5 svarta pistoler som han avfyrade med automateld innan vi f\u00f6rst\u00e5tt vad som h\u00e4nde.
  Jag s\u00e5g mynningsflammorna och det br\u00e4nde till i magen och l\u00e5ret n\u00e4r tv\u00e5 eller tre kulor tr\u00e4ffade mig. Mitt kroppspansar r\u00e4ddade mig men kraften kastade mig till marken och fick mig att tappa gev\u00e4ret. Jag f\u00f6rs\u00f6kte komma upp p\u00e5 f\u00f6tter men musklerna svarade inte. Ytterligare tv\u00e5 tr\u00e4ffar i br\u00f6stkorgen fick mig att tappa luften och sedan blev allt dimmigt. Jag kan inte ha varit medvetsl\u00f6s l\u00e4nge f\u00f6r n\u00e4r jag vaknade igen hade Sune st\u00e4llt sig framf\u00f6r mig, fortfarande med gev\u00e4ret riktat mot Erik.
  ”Jag vill inte d\u00f6da er”, sa Erik samtidigt som han s\u00e5g sig omkring. Han gick fram till r\u00e4cket och stirrade ut i m\u00f6rkret. Det var mer \u00e4n trettio meter till n\u00e4sta bro, och n\u00e4rmare en kilometer till markniv\u00e5n. D\u00e5liga odds.
  ”Ge upp, Erik. \u00c4ven om du kommer undan oss s\u00e5 har du ingenstans att ta v\u00e4gen.” Eriks ansiktsuttryck avsl\u00f6jade att han ocks\u00e5 b\u00f6rjat inse att det var l\u00f6nl\u00f6st.
  ”Fattar ni hur mycket pengar det ligger i det h\u00e4r?” Han tog upp paketet igen och skakade det framf\u00f6r oss. ”Tv\u00e5 resor om \u00e5ret \u00e4r en hel j\u00e4vla \u00e5rsl\u00f6n. Och man kan \u00e4ta hur mycket som helst n\u00e4r man \u00e4r d\u00e4r.” Hans r\u00f6st gick upp i falsett och han backade n\u00e4r han s\u00e5g att jag kommit p\u00e5 f\u00f6tter och \u00e5ter h\u00f6ll mitt gev\u00e4r i handen.
  ”Sikta p\u00e5 huvudet”, viskade Sune och h\u00f6ll upp sitt gev\u00e4r s\u00e5 att Erik skulle se att han inte hade f\u00f6r avsikt att skjuta. ”Erik. Kan vi inte snacka om det h\u00e4r?”
  ”Berggren ocks\u00e5!” ropade Erik och syftade p\u00e5 mig. Men d\u00e5 hade jag redan tagit sikte i skydd av Sunes rygg. St\u00e5ende p\u00e5 kn\u00e4 avfyrade jag tre skott. Alla tre energipulserna tr\u00e4ffade klockrent men i n\u00e4sta \u00f6gonblick l\u00f6stes upp utan n\u00e5gon som helst effekt. Det var ju sj\u00e4lvklart. Den fan hade pulsd\u00e4mparen p\u00e5 sig. Erik log, ett desperat leende.
  ”S\u00e5 mycket f\u00f6r humana vapen”, fl\u00e4mtade jag och st\u00e4llde om gev\u00e4ret till fast ammunition. Erik siktade och sk\u00f6t igen. Jag s\u00e5g hans vapen kasta ut matta guldf\u00e4rgade hylsor som klingande landade p\u00e5 g\u00e5ngbrons aluminiumgolv samtidigt som jag besvarade elden. V\u00e5r smala lycka var att Erik uppenbarligen var ovan sitt antika vapen.<\/p>\n\n\n\n

  Pl\u00f6tsligt slutade han skjuta. Sune reagerade omedelbart och kastade sig mot honom med alla den hastighet och tyngd hans exoskelett sk\u00e4nkte honom. Han tillryggalade de dryga trettio metrarna p\u00e5 ingen tid alls, avsev\u00e4rt snabbare \u00e4n den tid det tog Erik att dra slutstycket bak\u00e5t f\u00f6r att l\u00f6sg\u00f6ra hylsan som fastnat. Jag var steget efter och tillsammans tr\u00e4ffade vi Erik med v\u00e5ldsam kraft och f\u00f6ll \u00f6ver honom. Jag k\u00e4nde och h\u00f6rde hur ben kn\u00e4cktes i hans kropp.
  Erik skrek h\u00f6gt av sm\u00e4rta och tappade sina pistoler. Medan jag plockade upp dem h\u00f6ll Sune honom naglad mot golvet. Exoskelettet f\u00f6rvandlade hans handgrepp till veritabla st\u00e5lbojor och Erik satt ohj\u00e4lpligt fast. Han fl\u00e4mtade och k\u00e4mpade f\u00f6r att ta sig loss men var snart utpumpad och sj\u00f6nk tr\u00f6tt ihop.
  ”H\u00e5ll dig stilla”, fr\u00e4ste Sune och \u00f6kade trycket tills Erik snyftande bad honom sluta.
  Erik tycktes ha gett upp och s\u00e5g med d\u00f6d blick p\u00e5 mig. Han var inte en av mina b\u00e4sta polare men det var \u00e4nd\u00e5 tr\u00e5kigt n\u00e4r en polis visade sig st\u00e5 p\u00e5 andra sidan lagen. Tv\u00e5 andra grupper hade kommit ut p\u00e5 bron och n\u00e4rmade sig f\u00f6rsiktigt. D\u00e5 gjorde Erik n\u00e5got jag kommer att minnas s\u00e5 l\u00e4nge jag lever. Han kastade sig upp med s\u00e5dan kraft att b\u00e5da hans armar br\u00f6ts rakt av. Med b\u00e5da armb\u00e5gslederna s\u00f6ndertrasade vred han sig ett halvt varv och skallade Sune rakt i ansiktet.
  Sune tog \u00f6verraskat ett steg tillbaka och \u00f6ppnade greppet s\u00e5 att Erik blev fri. Men han flydde inte. Ist\u00e4llet s\u00e5g han trotsigt p\u00e5 mig och klev ut \u00f6ver r\u00e4cket. Utan ett ljud hoppade han och f\u00f6rsvann. Vi h\u00f6rde inte ens n\u00e4r han landade. Senare fick vi veta att han fallit genom taket till en f\u00f6rskola nedanf\u00f6r. Jag tyckte synd om patrullen som fick i uppdrag att s\u00e4kra sp\u00e5r och st\u00e4da.
  Sune k\u00e4nde p\u00e5 sin skadade n\u00e4sa och svor.
  ”Vi lever, Sune”, sa jag och kramade om honom. ”Vi lever.” Jag lutade mig mot r\u00e4cket och pustade ut. Sune plockade upp paketet och spr\u00e4ttade upp plasten som skyddade det.
  ”Vilket sl\u00f6seri”, muttrade han och sk\u00e4rsk\u00e5dade inneh\u00e5llet.
  ”Vad var det den h\u00e4r g\u00e5ngen?”
  ”McDonald’s Happy Meal”, sa Sune med avsmak och h\u00f6ll upp en p\u00e5se med den bekanta gula logotypen. ”Riskera livet f\u00f6r den absolut l\u00e4gsta formen av k\u00f6ttprodukt.” Han skakade klentroget p\u00e5 huvudet. ”Fan”, sa han med en fnysning. ”Till och med soja \u00e4r ju att f\u00f6redra.”
  ”Happy Meal”, sa jag samtidigt som jag \u00f6verl\u00e4mnade Eriks pistoler till Sandstr\u00f6m. ”Vad var det f\u00f6r leksak?”<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

”Att de aldrig l\u00e4r sig”, muttrade Sune och slog p\u00e5 s\u00f6karen till sitt chockgev\u00e4r.
\n   ”Det h\u00e4nder aldrig mig-syndromet”, svarade jag och gjorde samma sak med mitt vapen. Jag siktade och tryckte av. Jag k\u00e4nde den v\u00e4lbekanta darrningen och kunde sedan f\u00f6lja den guldskimrande energiringen som med ett l\u00e5gt v\u00e4sande harml\u00f6st slog in i husv\u00e4ggen p\u00e5 andra sidan gatan. <\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":137,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"wprm-recipe-roundup-name":"","wprm-recipe-roundup-description":""},"categories":[10],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133"}],"collection":[{"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=133"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":252,"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/133\/revisions\/252"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/137"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=133"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=133"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=133"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}