{"id":157,"date":"1999-07-12T20:39:00","date_gmt":"1999-07-12T20:39:00","guid":{"rendered":"http:\/\/milt-relaxerande.se\/?p=157"},"modified":"2021-02-04T20:46:54","modified_gmt":"2021-02-04T20:46:54","slug":"solformorkelsen-del-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/milt-relaxerande.se\/?p=157","title":{"rendered":"Kapitel 5 \u2013 Solf\u00f6rm\u00f6rkelsen, del 2"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Jahapp, d\u00e5 hade vi lyckats g\u00f6ra oss av med bilen (och andra \u00f6vade sig i att fickparkera ovanp\u00e5 den), nu g\u00e4llde det bara att f\u00e5 tag p\u00e5 en hyfsad plats att besk\u00e5da f\u00f6rm\u00f6rkelsen fr\u00e5n. Och det var l\u00e4ttare sagt \u00e4n gjort med tanke p\u00e5 att det antagligen fanns mer folk i Cornwall \u00e4n i resten av England sammantaget. Folk sv\u00e4rmade som flugor runt en sockerbit, och det fanns socker \u00f6verallt. Senaste mellandagsrean var som en kiss i havet i j\u00e4mf\u00f6relse. Jag fick n\u00e4stan \u00e5ngest av alla blekfeta engelsm\u00e4n som stuffade loss p\u00e5 gator och torg.<\/p>\n\n\n\n

\u00d6verallt var det folk, med stolar, bord, luftmadrasser, h\u00e4ngmattor, kricketklubbor, khakibrallor, sm\u00e5 engelska flaggor, bl\u00f6jpaket, nattkikare, fish and chips och allsk\u00f6ns sittverktyg fr\u00e5n 2:a v\u00e4rldskriget. Det fanns till och med en del som ”mutat in” n\u00e5gra kvadratmeter med st\u00e4ngsel och staket och en liten skylt som ber\u00e4ttade att ”inkr\u00e4ktare kommer att skjutas”. D\u00e4r innanf\u00f6r satt de och halsade pilsner och \u00e5t njurpaj och vin\u00e4gerchips. Allemansr\u00e4tt – vad \u00e4r det?<\/p>\n\n\n\n

Vi vandrade fr\u00e5n \u00e5ker till \u00e5ker och uppt\u00e4ckte att det var lite grand som en fotbollsmatch. Supportrarna var ganska v\u00e4l \u00e5tskilda. P\u00e5 ett f\u00e4lt hade druiderna uppf\u00f6rt en skalenlig modell av Stone Henge i papier mach\u00e9 (ett par meter h\u00f6gt) och sprang tjoande runt ungef\u00e4r som vid en julgransplundring. De hade f\u00e5niga hattar p\u00e5 sig och drack n\u00e5gon slags hembr\u00e4nd soppa som luktade sur mj\u00f6lk och s\u00e5g ungef\u00e4r lika aptitlig ut. Undrar om de t\u00e4nkte offra n\u00e5gon? Det skulle v\u00e4l vara den d\u00e4r nedl\u00e5tande astronomen med tweedkostym d\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Mr Beans ok\u00e4nde bror kom farande i en liten gul hundkoja. Han undvek ganska skickligt att krocka med tr\u00e4d, barnfamiljer och andra l\u00f6sa f\u00f6rem\u00e5l. P\u00e5 taket hade han bundit fast en vansinnigt ful gummiflotte, med \u00e5ror och allt. Ett flitigt anv\u00e4ndande av tutan skingrade folk som gick p\u00e5 den dammiga grusv\u00e4gen. Det var uppenbart att han siktade mot havet men jag vet inte om han kom dit. Det sista vi s\u00e5g av honom var att ett g\u00e4ng kroppsbyggare tr\u00f6ttnade p\u00e5 hans tutande och bar bort bilen. Senare hittade vi bilen st\u00e5ende p\u00e5 h\u00f6gkant, inkilad bakom en coca cola-automat. Beans bror satt fortfarande kvar i. Av flotten syntes inte ett sp\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 en provisorisk och livsfarligt ostadig gr\u00f6nm\u00e5lad scen h\u00f6ll Cornwalls egen Leif ”Loket” Olsson l\u00e5da. Han f\u00f6revisade diverse husdjur och vad man kunde g\u00f6ra med dem (nej inget snusk). S\u00e5 fick sm\u00e5 sockervaddskladdiga barn komma upp och sjunga eller gr\u00e5tande fr\u00e5ga var mamma och pappa var. Hela tiden hade ”Loket” ett idiotiskt Hyland-leende p\u00e5 l\u00e4pparna. Men han var orubblig i sin mysroll. Han verkade perfekt som lekledare eftersom han antagligen inte ens skulle m\u00e4rka att det blev m\u00f6rkt, han var helt och h\u00e5llet i sin egen v\u00e4rld. Antagligen hade han tankat h\u00f6goktanig stout innan han satte p\u00e5 sig sin rutiga v\u00e4st och sitt r\u00f6da plommonstop.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 v\u00e4gen ”attackerades” vi av en \u00e4ldre kvinna och hennes barnbarn. De stod i v\u00e4gen och r\u00e4ckte fram sm\u00e5 fessiga ”buketter”, kan man v\u00e4l s\u00e4ga om man \u00e4r sn\u00e4ll, med ljung som luktade piss. Jag sa Nej, p\u00e5 ett v\u00e4nligt men best\u00e4mt s\u00e4tt. Men d\u00e5 tog hon tag i min arm.<\/p>\n\n\n\n

”S\u00e4g aldrig nej till en zigenare!” Jag kikade p\u00e5 henne. Hotade hon mig?<\/p>\n\n\n\n

”Hotar du mig?” sa jag med min allra bistraste min. ”Var f\u00f6rsiktig n\u00e4r du hotar en viking<\/strong>!” S\u00e5g jag inte lite r\u00e4dsla i hennes \u00f6gon? Jo, best\u00e4mt var det s\u00e5. ”Kom ih\u00e5g vad vi pysslade med f\u00f6r tusen \u00e5r sedan.” Jag sp\u00e4nde blicken i henne. ”Du vill v\u00e4l inte att jag ska plundra dig och v\u00e5ldta landet?” J\u00e4kla k\u00e4rring! Hon borde g\u00e5 en kurs i marknadsekonomi.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 v\u00e4gen s\u00e5g vi massor av folk som tittade direkt p\u00e5 solen utan skydd! Tidningar, tv och framf\u00f6r allt media \ud83d\ude09 hade varnat s\u00e5 det var inte klokt, \u00e4nd\u00e5 verkar f\u00f6rbudet fungera omv\u00e4nt p\u00e5 en del individer. ”Titta inte p\u00e5 solen!” skapar snudd p\u00e5 ett oemotst\u00e5ndligt tv\u00e5ng att tokstirra p\u00e5 solen. Av den anledningen fanns det l\u00e5gpannor som tyckte att regeringen fan inte skulle best\u00e4mma hur de skulle kika p\u00e5 solen. ”I’ll fuckin’ watch the sun as I please, thank you very much!” S\u00e5 st\u00e5r de d\u00e4r med \u00f6lburken i hand och rapar Rule Britannia medan hornhinnorna sakta f\u00f6rkolnar och glaskroppen blir lika l\u00e4tt att se med som en gammal intorkad vindruva.<\/p>\n\n\n\n

[Liten norgehistoria: Hur vet man att en norrman kikat p\u00e5 solf\u00f6rm\u00f6rkelsen? Han har zinkpasta p\u00e5 \u00f6gat! Ti hi!]<\/p>\n\n\n\n

Till sist hittade vi \u00e4nd\u00e5 en liten gr\u00e4spl\u00e4tt att ta i besittning. Vi m\u00e5ste ha kikat f\u00f6r h\u00e5rt p\u00e5 solen eftersom vi erfor en m\u00e4rklig tempor\u00e4r blindhet och oturligt nog inte s\u00e5g de utlagda skotskrutiga filtarna. Den ende som s\u00e5g dem var Niles, och han la dem i s\u00e4kerhet p\u00e5 ett stenr\u00f6se en bit l\u00e4ngre bort.<\/p>\n\n\n\n

Jag var glad att f\u00e5 sitta ner en stund och hade godk\u00e4nt till och med en myrstack vid det laget. Korgen b\u00f6rjade bli on\u00f6digt tung att b\u00e4ra, dessutom var jag hungrig. Skulle vi hinna \u00e4ta innan solen f\u00f6rm\u00f6rkades? Susan \u00f6ppnade sp\u00e4nnet till remmen som h\u00f6ll fast en j\u00e4ttelik h\u00e4stfilt, som hon draperade \u00f6ver v\u00e5ra tv\u00e5 kvadratmeter. Sedan vecklade hon ut korgen ungef\u00e4r som en verktygsl\u00e5da. Det var fack och h\u00e5llare och sp\u00e4nnen. Jag ins\u00e5g snabbt en orsak till att korgen var s\u00e5 tung, det fanns ett inbyggt kylsk\u00e5p i korgen. Ett veritabelt ymnighetshorn, som antagligen kostade mer \u00e4n v\u00e5r bil. S\u00e5 b\u00f6rjade hon plocka fram godsaker. Som Expressen brukar skriva – Vi har hela listan:<\/p>\n\n\n\n