Olika typer av skönlitterära texter
Några dagar mitt emellan kräftorna och surströmmingen är av tradition vikt åt släkten Garmanders årliga kalas. Då träffas några hundra mer eller mindre förvirrade människor på Stormö och drömmer sig tillbaka till feodalsamhället, skjuter lite djur, tävlar i Garmanderspelen samt umgås med mat, alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror i en omfattning som skulle få helgkryssningar med finlandsbåtarna att framstå som treårsverksamhetens julgransplundring.
”Att de aldrig lär sig”, muttrade Sune och slog på sökaren till sitt chockgevär.
”Det händer aldrig mig-syndromet”, svarade jag och gjorde samma sak med mitt vapen. Jag siktade och tryckte av. Jag kände den välbekanta darrningen och kunde sedan följa den guldskimrande energiringen som med ett lågt väsande harmlöst slog in i husväggen på andra sidan gatan.
Jahapp, då hade vi lyckats göra oss av med bilen (och andra övade sig i att fickparkera ovanpå den), nu gällde det bara att få tag på en hyfsad plats att beskåda förmörkelsen från. Och det var lättare sagt än gjort med tanke på att det antagligen fanns mer folk i Cornwall än i resten av England sammantaget.
Egentligen var det väl en överilad gärning, men när jag ändå var i England hade det känts dumt att inte försöka ta sig ner till Cornwall och kika på ”milleniets” sista solförmörkelse.
Vaknade av att Johan släppte sig så att gardinerna av syntetfiber fladdrade som i en storm. Jag sov nog i och för sig ganska lätt eftersom det var olidligt varmt i hytten. Kravlade mig ur dödszonen och klämde in mig i pygméduschkabinen. Snubblade och hamnade upp och ner under handfatet eftersom någon degskalle ställt sitt bagage på toaletten!
”Här kommer en VIKING, och ingen liten pluddelutt!” brölade Åke. ”Jag skulle bara vilja passa på att säga att ni inte kommer att få ett vettigt ord ur mig på hela resan. Nästa stopp baren, betongkeps PÅ! Jag överlämnar befälet till dig Bruno!” Fan, Åke var inte ens påverkad, och redan hade han vinkat sans och balans farväl.
Nåja, vad är väl ett IKEA-besök? Det kan vara dötrist och långtråkigt och alldeles, alldeles underbart! Eller så kan det vara som ett maratonlopp, med färre vätskestationer, mer kläder på kroppen och dina medtävlande tacklas och trampande dig på fötterna.