Van Veeteren

SVT

Van Veeteren – Sven Wollter
Münster – Claes Ljungmark
Renberg – Steve Kratz
Rooth – Fredrik Hammar
Ewa Moreno – Åsa Karlin (2–3)
Polischefen – Jonas Falk

Säsong 1 (2000) – Det grovmaskiga nätet

Avsnittslängd: cirka 1h30m

Fru Ringmar (Evas mor) – Lena Granhagen
Rektor – Lars Green
Santer (polis) – Göran Berlander
Vera (civilanställd polisen) – Ulricha Johnson
Carl Ferm (vaktmästare skolan) – Peter Engman
Mattsson (vaktmästare skolan) – Per Sandberg
Veterinär – Peter Norrthon
Våldsam patient – Magnus Krepper
Sköterska – Anne-Li Norberg
Vårdare – Mathias Lenhoff
Lisa (kollega till Vera) – Bente Danielsson

101

Jan Miller – Samuel Fröler
Eva Ringmar – Camilla Strøm Henriksen
Advokat Ryger – Johan Paulsen
Åklagare – Marie Göranzon
Företagsläkaren – Thérese Brunnander
Fröken Alice Thulin – Margareta Stone
Domaren – Anders Nyström
Edvin Carrius (psykolog) – Johan Lindell
Anders (läkare) – Aksel Morisse

[Eva Ringmar attackeras/dränks i badkaret.] Morgonen därpå upptäcker hennes man, Jan Miller, henne död. Van Veeteren förhör Jan, som berättar vad han minns av den ordentligt alkoholfyllda kvällen innan. (Van Veeteren har en ”rövig” attityd och verkar ha bestämt sig att Miller är skyldig.) Van Veeteren plågas av sin rygg och skadade fot. (Jan drömmer om Eva.)
   Van Veeteren söker igenom parets bostad. Van Veeteren får stödförband av sin läkare, och uppmanas använda käpp. Van Veeteren förhör Jan igen, tills förhöret måste avbrytas då denne får ett utbrott när Van Veeterens spelar upp ”Evas sång”. Van Veeteren pratar med rektorn på Zeller-skolan där Jan jobbar (och Eva jobbade). Någon observerar Evas begravning på avstånd.
   Jans advokat ber honom att överväga att inte uttala sig under rättegången, och överlåta allt åt honom med anledning av ”stark psykisk press”. Jan säger nej, och berättar att han i minnesfragment anar en annan person i lägenheten. Van Veeteren tar sin hund till veterinären. Rättegången inleds och Jan ger (som advokaten befarat) inget gott intryck när han pressas. Jan reagerar aggressivt på åklagarens insinuanta frågor.
   Veterinären ger Van Veeterens hund två veckor att leva. Rättegången fortsätter, och åklagaren tar sig (med domarens goda minne) allt större friheter. Advokaten anser att en rättspsykiatrisk utredning är deras enda möjlighet. Van Veeteren pratar med Evas mor. Hon berättar om dotterns (olyckliga) liv. Hon känner dock inte till något om Jan. (Jan minns när han friade till Eva.)
   Åklagaren fortsätter att pressa Jan, som senare i cellen skadar sig själv. Van Veeteren börjar tvivla på Jans skuld. Åklagaren och Ryger gör sina slutpläderingar. Van Veeteren övertalar Ryger att dela med sig av sitt material. Eva hade gått hos en psykolog, som berättar att de nästan uteslutande pratade om hennes döda son, William. Rätten dömer Jan för dråp, men medger en undersökning så Jan förs till en psykiatrisk klinik.
   Van Veeteren undrar om Münster blev ”förda bakom ljuset” när han pratade med Evas ex, Andreas Berger. Jan hamnar i slagsmål med en annan intagen, och proppas full med lugnande medel. Han minns mer av kvällen. Jan (omtöcknad av medicineringen) ringer polisen, men Santer avfärdar honom. Någon lämnar en chokladask till Jan. Senare tar sig en kvinna in på hans rum och hugger ihjäl honom.

102

Andreas Berger – Jacob Nordenson
Ulrika Dennis – Erika Höghede
Fröken Kempe – Monica Nielsen
Kuratorn – Dan Johansson
Erik (portier) – Fredrik Ultvedt
Åsa (nattportier) – Frida Hallgren
Patient – Åke Lundqvist

Polisen undersöker brottsplatsen. En kvinna i röd kappa har observerats, men en intagen hävdar med bestämdhet att det var en man som klätt ut sig. Polischefen är mest oroad över att Jan skulle kunna vara oskyldig trots allt. Den rökande mannen bränner en röd kappa. Rektorn får en påse med Evas efterlämnade effekter och luktar njutningsfullt på en schal.
   Van Veeteren misstänker att Jan fick tillbaka minnet och skrev ett brev (som postades av en vårdare) till mördaren, som väntar ett par dagar och sedan slog till. Jan måste ha skickat det till en adress han kunde utantill, sin arbetsplats? Van Veeteren ger Santer en uppsträckning. (Veras dejt John hör av sig och ber om ursäkt för kvällen före.) Van Veeteren pratar med Berger. Han berättar om Evas otrohetsaffär och om sonen Williams drunkningsolycka som knäckte deras äktenskap.
   Van Veeteren tar med sig hunden till veterinären för avlivning. Renberg och Münster påbörjar (till rektorns förtvivlan) förhören med skolans personal. De börjar med vaktmästarna Ferm och Mattsson som hanterar posten. Van Veeteren pratar med föreståndaren för en skola där Eva jobbade några år. Hon knäcker till hans rygg och uppmanar honom att snarast skaffa en bättre madrass och ny hund.
   Veras kille kallar henne Eva, och stryper henne. Van Veeteren hittar ett uppsägningsbrev avsett för rektorn, men denne säger sig inte fått några signaler från Eva att hon tänkte sluta. Tre män på skolan (Levin, Torn och Olander) saknar alibi för båda mordtillfällena. Veras kropp dumpas. Van Veeteren söker upp Ulrika Dennis, barndomskamrat till Eva som berättar att Eva bara hade ett allvarligt förhållande, med Paul Beijer. Det tog slut då Paul förolyckades under en våt fest.
   Veras kropp hittas. [Eva mördas medan Jan sover på soffan.] Lisa berättar att hon träffat en man, som nu gjorde henne rädd. Han hade nämnt att han kommit på kuratorn ha sex med en elev. Zeller-skolans kurator medger omständigheterna, och ger dem namnet Ferm. (Ferm minns sitt förhållande med Eva, och hur han berättade för henne att han dränkt William.) Ferm tar in på hotell Rendez-vous. Polisen går ut med efterlysning, vilket får nattportieren på hotellet att ringa Van Veeteren.
   Polisen stormar hotellrummet och griper Ferm. Van Veeteren går hårt åt Ferm som svarar förvirrat eller inte alls, och vägrar till sist att svara alls. Van Veeteren hämtar Evas mor, och det avslöjas att Ferm egentligen är Evas (officiellt döda) bror Carl. De hade ett incestuöst förhållande (pga. faderns ständiga misshandel av Carl), och Carl dödade Paul när Eva försökte bryta sig loss. Han lämnade landet men återvände under antagen identitet, spårar upp Eva och dödar William. Hon flyr återigen, men han spårar henne än en gång. Vera påminde honom om Eva.

Säsong 2 (2001) – Återkomsten

Avsnittslängd: knappt 1 timme

Mårtens (rättstekniker) – Tommy Andersson
Ester Horn – Barbro Hiort af Ornäs
Leopold ”Leo” Hoofer – Anders Palm
Leo som ung – Hugo Emretsson
Anna Jahrens – Anita Ekström
Fru Wikinson – Eva Stellby
Herr Wikinson – Donald Högberg
Scherman (granne till Leo) – Rolf Lydahl
Horst – Anders Andersson
Emma Wigers – Lisbeht Tammeleht
Molin – Mikael Rundqvist
Domare Bloom – Olof Thunberg
Claus Bernhardt – Torsten Wahlund
Beatrice Holden – Rebecka Englund
Arnold Jahrens – Sven-Bertil Taube
Anna Jahrens som ung/Andrea Jahrens – Marika Holmström
Synn – Anki Albertsson
Läkaren på den privata kliniken – Ylva Lööf
Mahler – Staffan Westerberg

201

Beata Stern (dagisfröken) – Pia Halvorsen
Obducenten – Katarina Ewerlöf
Fru Collin – Med Reventberg
Obermann – Roger Storm

[Leo Hoofer släpps ur fängelse och tar bussen till samhället där han bodde, folk ser misstänksamt på honom.] Münster är sen, har lämnat Lea på dagis. Under en skogsutflykt upptäcker Lea och Jenny ett lik. När Münster får höra om fyndet tar han snabbt hand om den till synes helt oberörda Lea. Kriminalteknikern Molin bedömer att kroppen (som saknar huvud, händer och fötter) legat där minst ett år. Ester har köpt hem mat till Leo.
   Ewa Moreno ansluter till gruppen. Rättsläkaren bekräftar tidpunkten för döden. Han stympades troligtvis med en yxa. De finns inga kännetecken, förutom att mannen bara hade en testikel. Moreno och Renberg söker upp anhöriga till män som anmälts saknade, men får inget napp.
   Någon spionerar på Leo. Bonden Obermann som bor intill ett vattendrag i närheten av fyndplatsen berättar att någon möjligen kan ha använt båten olovandes den aktuella tidpunkten. Roth och Renberg konkurrerar om Morenos gunst, och Renberg erbjuder sig att hjälpa till att fixa i ordning hennes lägenhet (med Rooths verktyg). Ester söker upp Leo men han står inte att finna. Van Veeteren ryggoperation skjuts på framtiden, så Moreno tipsar honom om en privat klinik. Münster blir orolig när Lea ritar en teckning på den döde mannen.
   Renberg lägger an på Moreno som inte uppskattar försöket. Ester söker upp Van Veeteren. Den döde kan vara hennes bror Leo, som faktiskt bara hade en testikel. Hon berättar om hur hon senast var i kontakt med sin bror då han släpptes ut från fängelset för drygt ett år sedan. [Återblickar visar hur någon attackerar Leo med yxa.]

202

Kuratorn – Maria Bandobranski
Fängelsedirektören – Pierre Lindstedt
Egon Bow – Kåre Mölder
Holden – Bengt Blomgren
Leonora – Marit Falk
Lena Moltke – Chatarina Larsson
Åklagaren (1965) – Magnus Eriksson
Arnold Jahrens som ung – Mårten Andersson

Motivet att döda Leopold ”Leo” Hoofer kan vara hämnd för de två mord denne begick 1965 (fästmön Beatrice Holden) respektive 1986 (Marlene Bow). Han nekade till båda morden men dömdes till sammanlagt 24 års fängelse. Moreno och Renberg får besöker fängelser, men det är spänt dem emellan. Van Veeteren och Münster besöker Leos övergivna hus. Rooth pratar med grannarna. Leo fick bara två besök, systern (som han vägrade träffa) och en Maria Schmidt 1997. Vakthavande minns bara att hon var i 60-årsåldern och gick med käpp. Van Veeteren lider mer och mer av sitt diskbråck.
   Rooth pratar med Marlenes bror, som medger att han i början hatade Hoofer men inte nu längre. Moreno och Renberg pratar med Beatrices far, som menar att Hoofer fick vad han förtjänade. Renbergs lögn om verktygen avslöjas. Van Veeteren söker upp privatkliniken Moreno rekommenderat och får en tid redan nästa vecka. Fängelsekuratorn berättar att någon (som utgav sig för att vara journalist) frågade om Hoofers frigivningsdatum. Moreno lägger fram hypotesen att Leo faktiskt var oskyldig till morden och att den verkligen mördaren röjt honom ur vägen. Van Veeteren söker upp Leos första försvarsadvokat, Lena Moltke som menar att Hoofer var osympatisk men oskyldig, och att bevisläget var extremt svagt. [Återblick till rättegången 1965.]
   Moreno pratar med Leonora, som var ihop med Leo några månader och som vittnade till hans fördel i rättegången 1986. Moreno och Renberg pratar med Claus Bernhardt som kände Leo ytligt och var den sista som såg Beatrice i livet. Då trodde han på Leos oskuld, men nu är han inte säker. Det skär sig ordentligt mellan Moreno och Renberg. Polischefen uppskattar inte att Van Veeteren håller öppet att Hoofer faktiskt var oskyldig till båda morden och kräver ”locket på”. Ester berättar att hon bränt ner Leos hus.
   Van Veeteren söker upp domaren Bloom, som dömde Leo för båda morden. Bloom är påtagligt arrogant kring frågan om Hoofers skuld och bevisen som lades fram. Han är övertygad om att Leo var skyldig till båda morden, det räcker för hans del. Van Veeteren opereras. [Återblick visar hur Beatrice hamnar i gräl med med Arnold Jahrens. Han misshandlar och släpar henne med sig. Jahrens fru, Anna, går senare igenom hans kavaj och hittar en ring med inskriptionen ”Leopold 16.5 1964”.] Andrea och hennes far Arnold är med Andreas dotter i lekparken.

203

Sjukvårdsbiträdet – Kajsa Linderholm
Åklagaren (1986) – Marica Ericson
Marlene Bow – Hélène Ohlsson
Syster Magdalena – Cecilia Ljung

Domare Bloom söker upp Van Veeteren på kliniken och berättar att han plågats mycket av domarna mot Leo Hoofer. Van Veeteren visar föga förståelse för Blooms kval, en oskyldig man har dömts två gånger! Münster försöker styra upp utredningen i Van Veeterens frånvaro. Moreno tar in Claus Bernhardt, som ger en elinstallation hos vännen Arnold Jahrens som alibi. Van Veeteren läser protokollen för rättegången rörande mordet på Marlene Bow. [Hon ber Leo låna henne pengar.] Rooth bjuder Ewa på bio. [Jahrens ger Marlene skjuts.]
   Van Veeteren pratar med grannen Scherman som berättar att huset tillhört Arnold Jahrens, vars fru Anna var handikappad. Moreno söker upp Jahrens för att få Bernhardts alibi bekräftat, men lämnar sedan Van Veeteren ringt och varnat henne. Van Veeteren ger Moreno uppdraget att prata med dottern Andrea. Rooth och Münster spanar på Jahrens. Horst, internen med minne för ansikten, bekräftar för Renberg att det var Anna Jahrens som var Leos enda besök. Syster Magdalena, på nunneklostret där Anna framlevde sin sista tid hänvisar till tystnadsplikt.
   Efter att ha träffat sin dotter kontrollerar Jahrens namnet Moreno gav till Andrea, och inser att det är falskt. En granne kan berätta att Jahrens kom hem sent på natten dagen då Leo mördades. Syster Magdalena skickar ringen Anna hittade i Arnolds kavaj. Det finns inga bevis, så Van Veeteren författar ett brev till Jahrens och låter Münster aggressivt förhöra denne. [På sin dödsbädd berättade Anna för Arnold att hon alltid vetat, och att även Leo nu vet.] Van Veeteren söker upp Jahrens.
   Van Veeteren berättar hur han anser att det gick till när Jahrens våldtog och mördade Beatrice, och visar upp Beatrices förlovningsring. Han utmanar Jahrens att säga sanningen, och låter påskina att de vet mer än tillräckligt. Bland annat att de säkrat hans fingeravtryck i båten. Van Veeteren förklarar att han låtit spela in deras samtal (vilket är en lögn), och tänker spela upp det för Andreas, men låter Jahrens förstå att det finns en ”lösning”. Jahrens fattar vinken och begår självmord. När Münster frågar vad det stod i brevet, undrar Van Veeteren ”vilket brev?”. [Van Veeteren berättar för Ester att Leo var oskyldig.]

Säsong 3 (2001) – Kvinna med födelsemärke

Avsnittslängd: cirka 1 timme

Henni Bertelmann – Elisabet Carlsson
Egon Faringer (kollega till Mollberger) – Per Eggers
Marietta Bertelman (Hennis mor) – Ann Petrén
Fru Irma Klausner (föreståndare pensionat Klausner) – Gunvor Pontén
Natalie Kroll (inneboende på pensionat Klausner) – Anette Friberg
Ulrike Innings – Marika Lindström
Thomas Biedersen – Anders Ahlbom Rosendahl
Renate Biedersen – Lena Strömdahl

301

Ronald Malik – Niklas Falk
Ilse Malik – Eva Fritjofson
Arnsen – Tomas Bolme
Rickard Mollberger – Björn Granath
Bankmannen – Jonas Kruse
Läkaren – Leif Johansson
Sonya – Lotta Tejle
Wanda – Marie Ahl
Sandra – Agnes Hirdwall
Prästen – Håkan Nesser

En kvinna begravs och den enda som närvarar är dottern Henni. Henni minns sin mors ord till henne: gråt inte, handla. Hon skriver i sin dagbok att löftet till modern innebär att fler kommer att få sörja. Hon förbereder sig genom att köpa (och spela in) en gammal skiva med The Shades samt en pistol försedd med ljuddämpare. Hon tar även in på pensionat Klausner under namnet Marie Adler. På en lista ringar hon in namnet Ronald Malik. Hon ringer upp Malik och undrar om han känner igen musiken och börjar förfölja honom.
   När Maliks fru, Ilse, återvänder hem efter ett teaterbesök hittar hon honom död på hallgolvet. Han är skjuten med tre skott. Malik var narkotikapolis så fallet får högsta prioritet. Henni skriver i dagboken om tillfredsställelsen. Rooth pratar med Ilse. Maliks chef Arnsen hjälper Van Veeteren att gå igenom det senaste årets rapporter i jakt på en mördare eller ett motiv. Ilse berättar att någon ringt och spelat musik.
   När Van Veeteren söker den prostituerade Marietta Bertelman, som Malik ryktesvis haft umgänge med, får han veta att Marietta avlidit i lunginflammation. Ett brev (utformat som en dagboksanteckning) anländer till polisen. Fingeravtrycken stämmer med mördarens. Henni ringer nästa tilltänkta offer, Mollberger. Renberg får ett uppdrag att fotoövervaka en kanal med besöksbänkar.
   När Mollberger återvänder hem efter en blöt kväll på krogen ringer Henni på och dödar honom med två skott i bröstet och ett i pannan, precis som Malik. Moreno pratar med Mollbergers exfru, som inte har något gott att säga. De pratar med Mollbergers supkompis, Faringer, som inte minns något. Det går inte att hitta något som förenar Malik med Mollberger. Henni ser Van Veeteren diskutera morden i tv.

302

Carl Innings – Gustav Levin
Jan Tomner – Hasse Jonsson
Grafologen – Lena-Pia Bernhardsson
Ibrahim (servitör på Neptunus) – Jamil Drissi

Rooth och Münster går igenom Renbergs foton, varav flera är av Henni. Rooth upptäcker att Malik och Mollberger gjorde lumpen tillsammans. Van Veeteren beslutar att gruppen ska prata med alla i plutonen. Rooth pratar med Carl Innings, Hennis nästa mål, som säger sig inte minnas någonting. Enligt en annan i plutonen umgicks Mollberger mycket med Biedersen. Innings ringer Biedersen. Ett nytt brev anländer. Münster föreslår att man låter analysera handstilen. Faringer berättar att Mollberger fick ett samtal med musik. Renberg föreslår att de varnar alla i plutonen.
   Henni följer efter Innings. Grafologens analys ger inte så mycket, annat än att brevet troligtvis är skrivet av en kvinna. På hemväg råkar Van Veeteren sätta sig på samma parkbänk som Henni. Biedersen får ett musiksamtal. Innings och Biedersen träffas på en krog. De vet båda vad det handlar om, Marietta, och bestämmer sig dels för att inte blanda in polisen, dels vara beredda om Henni skulle ge sig på dem. Biedersen ger Innings en pistol. Münster ifrågasätter Van Veeteren uppfattning att det inte kan vara en kvinna.
   Moreno besöker Biedersen som förnekar att han kände Mollberger. Han låtsas helt ovetande. Senare ser han Henni. På hustruns begäran gör sig Carl av med sin pistol. Han ringer polisen, men lägger på. När Biedersen åter får syn på Henni följer han efter och hade skjutit henne om inte andra kommit emellan. Henni, som utger sig för att vara polis, söker upp Carl. Hon avbryter Carls bekännelse, spelar upp musiken och avrättar honom. Van Veeteren undrar varför Innings inte kontaktade polisen. Fick han inget samtal, eller finns det något att dölja?
   Van Veeteren pratar med Innings änka, Ulrike, som berättar att han träffade någon på fredagen och (troligtvis) fick en pistol. Servitören på Neptunus bekräftar mötet och ger en vag beskrivning av Biedersen. Biedersen blir allt mer paranoid. Natalie, granne med Henni, som sett/hört henne spela upp musik i telefonen, kontaktar polisen och Van Veeteren pratar med henne. Han kikar även in i Hennis rum, som är övergivet.

303

Datateknikern –Kalle Nilsson
Ozzy (Ozzys pub) – Anders Byström
Helena Wagner – Inga Ålenius
Mannen i keps – Jonas Uddenmyr
Owe Sterner – Robert Sjöblom

Med Natalies och fru Klausners hjälp tar polisen fram en fantombild, som Münster känner igen direkt. Biedersen försöker supa bort ångesten. Polisen går ut med Hennis bild. Ulrike ger Van Veeteren Mariettas dödsannons, som hon hittat i makens kläder. Henni förbereder sig för det sista vedergällningsmordet. Biedersen tar sin tillflykt till parets sommarhus i Rengen. Rooth visar (med hjälp av polisens datatekniker) att de tre mördade tog ut 10 000 i stort sett samma dag 1980. Van Veeteren ber om samma information om alla i plutonen.
   Henni kontaktar Biedersens fru och får telefonnumret till värdshuset i närheten av sommarhuset. Marietta födde Henni 1971, när hon var 17 år. Fader okänd. Biedersen förskansar sig i ett uthus på gården. Henni hyr under namnet Paul Hansen en stuga i Rengen. Rooth får fram ett namn till, Owe Sterner som dock bor i Dublin. Henni börjar spana på Biedersen, och tar sig in i hans gömställe när han besöker värdshuset.
   Biedersen återvänder hem, men Henni avstår från att försöka döda honom. Owe Sterner besöker Sverige och tas in till förhör. Han använde pengarna för att köpa en motorcykel men minns att Biedersen (och de tre mördade) hade något fuffens för sig dagen före muck. Van Veeteren och Münster får adressen till sommarhuset.
   Biedersen besöker värdshuset och häller i sig sprit. Henni sitter intill och betraktar honom. Han ringer Van Veeteren, som säger åt honom att hålla sig där det finns gäster. Biedersen fortsätter att hinka öl och när han går på toa följer Henni efter. Hon sätter på musiken och skjuter den gråtande, och för sitt liv bedjande, Biedersen till döds. När Van Veeteren och Münster anländer ger Ozzy dem en sida ur dagboken Henni lämnat efter sig. I stugan hon hyrt finns en full bekännelse, förklaring och ett självmordsbrev. [Henni lindar en kätting runt kroppen och hoppar från en passagerarfärja.]