Läckan

(SVT, 1994)

Sune Bergström (kriminalinspektör) – Anders Ahlbom
Lena Bergström (Sunes exfru, laboratorieassistent) – Tone Helly-Hansen
Johan Bergström (son, 7 år) – Sebastian Konstenius
Annika Strömberg (journalist på Kvällstidningen) – Marika Lagercrantz
Nattredaktören – Raymond Nederström
Rune Lager (kriminalkommissarie, Sunes chef) – Åke Lindman
Tomas Falk (Sunes kollega) – Jonas Falk
Polissekreterare – Barbro ”Babben” Larsson

Per Jonsson (Finansdepartementet) – Pontus Gustafson
Mari Jonsson (fru) – Inga Lill Andersson
Kalle Jonsson (son, 4 år) – Andreas Gavelius
Systern (dotter, 7 år) – Josefin Ankarberg

Lars E Kjellson (statssekreterare) – Håkon Svenson
Kjellsons sekreterare – Helena Kallenbeck
Lindgren (finansminister) – Thomas Roos
Egon Blom (departementsråd, Jonssons chef) – Lars Dejert
Göran Börjesson (bostadsminister) – Stig Ossian Ericson
Statsministern – Lars Göran Carlsson
Civilministern – Mathias Henrikson
Säpochefen – Christer Söderlund
Erik Stavre – Ove Tjernberg
Jan ”Råttan” Granlund – Jonas Uddenmyr

Bartendern Olle – Willie Andréason
Tjoffa (uteliggare) – Lars Hansson

101

Fahlström (obducent) – Claes Månsson
Säkerhetsvakten – Hans Rosenfeldt
Kerstin Kjellson – Eva Mutevi
Man i Sunes fantasi – Torbjörn Stockenborn

Klockan är fyra på morgonen när Sune Bergström ringer sin före detta fru, Lena. Han lägger på men hon ringer tillbaka. Samtidigt säkerhetskopierar departementssekreteraren Per Jonsson datafiler. Han betraktar sin familj innan han lämnar bostaden och tar sig till tunnelbanan, där han förolyckas. Journalisten Annika Strömberg får 48 timmar på sig att avsluta sin granskning av Jonsson och skriva en artikel. Hon ringer statssekreterare Kjellson som vägrar att uttala sig. [Jonssons chef, Blom, minns hur Jonsson bjöd honom på ”gravöl”.]
   Finansministern beordrar locket på, och ber Kjellson hålla kontakt med polisen. Sune får i uppdrag att undersöka Jonssons självmord. Rättsläkaren ger en mycket grafisk beskrivning av liket och överlämnar tre mystiska plastflisor som satt i den dödes skalle. Sune söker upp Jonssons änka som inte tror på självmord även om det skulle stämma att maken hade stora spelskulder. Sune tar med sig Jonssons bärbara dator.
   Uteliggaren Tjoffa berättar för Sune att han såg Jonsson och en man med paraply på perrongen. [Återblick där Jonsson ger sin portfölj till en man som sedan skjuter honom i huvudet med ett paraplyvapen, och lämnar ett avskedsbrev.] Sune kallas in till sin (nya) chef, Rune, som skäller ut honom. Sune skäller i sin tur ut Rune, förklarar varför han är sen, och berättar vad han fått reda på. På krogen träffar han Lena som undrar varför han inte hämtat Johan som avtalat.
   [Sune minns tillbaka på ett annat krogmöte, då han var rädd att Lena skulle lämna honom.] Kjellson rapporterar till finansministern. Polisen anser att det handlar om mord och vägrar att återlämna Jonssons dator. Finansministern undrar om Jonsson sålde information, och ber Kjellson att hålla koll på polisutredningen. Kollegan Tomas söker upp Sune för att på Runes uppdrag erbjuda honom hjälp att bli nykter. Sune attackerar honom men Tomas klarar pinsamt lätt av honom, och tar med sig Jonssons dator.

102

Anställd finansdepartementet – Nicke Wagemyr

Nästa morgon hämtas Sune av Tomas, som berättar att polisen i Amsterdam gripit en vapensmed som specialiserat sig på vapen med plastprojektiler. Annika söker upp Sune och förklarar att hon vet hur Jonsson dog, och även anledningen. En företagsgrupp under ledning av finansmannen Erik Stavre har uppenbarligen en informatör på Finansdepartementet. [Annikas möte med Jonsson, som blir synbart skakad av hennes frågor.] Annika är övertygad om att Jonsson var deras man, och att Stavre sysslar med något skumt.
   Sune och Tomas har stämt möte med Blom men får nöja sig med Kjellson, som får en utskällning av Sune när han visar sig mer intresserad av deras utredning än att svara på frågor. Tomas gjuter olja på vågorna och de frågar ut Kjellson. Efteråt ber Tomas Sune att försöka vara lite mer diplomatisk. Rune pratar med Sune och förklarar att han vet vad Sune går igenom, och att han tror på honom. Kjellson ringer änkan och beklagar något oengagerat sorgen.
   Kjellson träffar Stavre i dennes bil. [Jonsson förklarar för Kjellson att han inte orkar med lögnerna.] Stavre låter Kjellson förstå mellan raderna att han ”tog hand” om Jonsson när denne, som följd av Annikas frågor, bestämt sig för att hoppa av och att samma öde väntar Kjellson om denne hyser liknande funderingar. Sune stöter ihop med Annika på sin stamkrog. När han hämtar cigaretter kikar hon på Jonssons dator. Han bjuder hem henne och åker i förväg för att hinna städa. Hon rapporterar till sin redaktör att hon fått ”napp”. Sunes exfru kommer förbi och ser Annika på väg därifrån.
   Mördaren står och spanar på Jonssons familj. Kjellson tar sig till Gävle, där han söker upp bostadsminister Börjesson. Tjoffa ringer Sunes telefonsvarare och berättar att han sett ”paraplymannen” gå in till Jonsson. Mördaren tar sig in Jonssons bostad men blir upptäckt av sonen i huset när han håller på att ta sig in i kassaskåpet. Sune lyssnar på Tjoffas meddelande och ringer Mari Jonsson, men får inget svar eftersom hon och de två barnen är döda.

103

Man på centralbadet – Hans Kumlien
Justitieministern – Bengt Blomgren
Säpoman – Roger S Karlsson

Sune anländer samtidigt med poliser och ambulans. Han åker hem för att sova en stund men kan inte frigöra sig från bilderna av de döda kropparna. Han inser att Annika använt Jonssons dator (den är varm). Annika ringer Sune och skäller ut honom eftersom han inte berättat att Jonssons familj mördats. Han skäller ut henne i retur för datorn. Kjellson söker upp Stavre på badet och kräver en förklaring. Stavre hävdar att det var ett misstag, deras man skulle bara hämta disketterna. Man har inga spår efter mördaren, och Sune förbannar sig själv över att ha glömt bort att ta hand om Jonssons disketter.
   Regeringen sitter i krismöte. Tomas söker upp Blom som berättar att Kjellson och Jonsson (tvärtemot vad Kjellson sagt) var goda vänner sedan lång tid tillbaka och att Kjellson flyttade över Jonsson till Finansdepartementet. Kjellson lovar (bakslugt) finansministern att sköta om Jonsson-affären. Sune söker upp Stavre och frågar (insinuant) om dennes kontakter med Jonsson. Sune är övertygad om att Stavre är inblandad och Rune håller med. Problemet är att få fram hållbara bevis. Men om Jonsson var läckan, var finns pengarna? Kjellson söker upp Börjesson som är livrädd efter alla mord.
   Kjellson medger att Stavre nog ligger bakom morden, men att de inte har något att frukta. [Börjesson minns hur han först upptäckte Kjellsons förehavanden med Stavre, och själv blev insyltad.] När Kjellson gått ringer Börjesson justitieministern som dock är oanträffbar. Annika söker Sune på krogen men Sune ser henne och slinker iväg. Annika söker upp honom hemma och övertalar honom att släppa in henne. Justitieministern söker upp Börjesson, som dock tagit sitt liv. Han efterlämnar ett kassettband med full bekännelse.
   Justitieministern ringer civilministern. Vid ett möte med statsministern beslutas att Säpo tar över mordutredningen och att man i övrigt håller allt så hemligt det bara går. Finansministern får i uppdrag att ”avveckla” Kjellson på lämpligt sätt. Annika och Sune super till och plötsligt har hon av en slump knäckt lösenordet. Sune kastar ut Annika, som åker till Börjessons bostad men där blir avvisad av Säpo. Sune visar informationen om de inblandades utländska konton för Rune. Finansministern skäller ut Kjellson, som lugnt förklarar vad han kräver för att de ska undvika en skandal.

104

Rikspolischefen – Lars Engström
Säpo-Hamilton – Carl Kjellgren
Operativa chefen – Jan Nyman
Jonte – Roland Jansson

Rikspolischefen, Sune, Tomas och Rune kallas in till civilministern som förklarar att fallet inte längre är deras, och förbjuder dem att yppa något. Sune får ett raseriutbrott och stormar ut. Även Rune protesterar, men för döva öron. När Sune kommer hem befinner sig en Säpoman i lägenheten. Sune skallar honom medvetslös och tar tillbaka datorn. Han kopierar informationen till en diskett som han vid ett besök på bårhuset förser med Jonssons fingeravtryck. Sune smiter förbi Säpos bevakning och tar sig in till Stavre. Han tvingar under pistolhot Stavre att lägga disketten bland sina egna och tar sedan alla disketter.
   Han tvingar även Stavre att ta ut ett nytt ”kontrakt”, på Sune själv. Säpochefen förhör Annika. Sune avbryter ett möte med civilministern på polisstationen, och utpressar honom att hålla sig borta tills de fått tag på mördaren. Rune blir först urförbannad över kontraktet men går sedan med på att skydda Sune. Säpo ringer Annika och låtsas ha information om ”affären”. Samtidigt vet de (via en infiltratör) om kontraktet på Sune. Sune går bara mellan hemmet, krogen och videobutiken för att göra övervakningen lättare att genomföra. Sune skickar disketten till Lena, men hon ger den till Rune som förklarar vad som pågår.
   Rune försöker övertala Sune att avbryta kontraktet, men denne vägrar. Sune går igenom videoband och upptäcker en gammal bekant, Råttan. [Han minns deras tidigare möte.] Gamla fingeravtryck, som Sune sparat i över tio år, kan binda Råttan till mordet på Jonssons familj. Spanarna observerar Råttan när denne följer efter Sune in i videobutiken. Sune grips av panik och flyr.
   Rune anser att det är läge att avbryta operationen och gripa Råttan, men Sune envisas. Samtidigt planerar Säpo att slå till. Sune förklarar att han har en extra kopia av disketten, om allt skulle gå åt helvete. I tidningen kan Sune läsa att Annika dött i en trafikolycka. Råttan har lyckats skaka av sig Säpos bevakning och tar sig till videobutiken, där han skjuter Sune. När övriga poliser ingriper knivhugger han Rune och försöker fly. Tomas stoppar honom, brutalt. Säpo informerar civilministern att Stavre flytt landet, och låter mörda Råttan på sjukhuset. Lena och sonen Johan hälsar på Sune på sjukhuset. [Sune kan inte släppa Annikas död, eller Råttans för den delen.]