(SVT, 1980)
Jan Bodmark – Benny Haag
Börje (Jans far) – Sten Elfström
Ann-Sofie (Jans mor) – Margareta Olsson
Anna (Jans lillasyster) – Jenny Eriksson
Eva Björklind – Camilla Malmqvist
Lill (Evas mor) – Marianne Hedengrahn
Magnus (Evas far) – Niels Dybeck
Kjell ”Kilen” Virtanen – Matz Hasselblom
Reijo (Kjells far) – Nils Brandt
Enar Pivå (ägare till Enar Pivå Food AB) – Lars-Gunnar Aronsson
Rolf Larsson – Leif Nilsson
Rigmor Nilsson (tunnelbanan/TV-showen)– Margreth Weivers
Torsten (man på krogen, senare Evas fästman) – Lasse Johansson
101 – Tjena Gonzales, Fisen var namnet, kalla mig Kurt
Väktaren – Urban Eldh
Figge (lärare) – Ulf Eklund
Magnus chef – Rune Turesson
Servitrisen – Margareta Lundberg
Fredrik (restaurang Ventura) – Göran Boberg
De tre ungdomarna Jan, Eva och Kilen jävlas med vakten i köpcentret. De lurar honom att låsa fast sig själv med handbojorna. Kilens far, Reijo, jobbar som styckare på Enar Pivå Food AB och visar stolt sina färdigheter för ingenjören (Börje) från IdifAB som håller på att bygga en styckmaskin. Jans mor, Ann-Sofie, är socialsekreterare och hon ger råd till arbetslösa. Evas pappa, Magnus har köpt en laddning kött och kör sin fina Trans-Am hemåt samtidigt som”Hallå Västindien” spelas på fullskaft.
De tre familjerna förbereder kvällen. Ann-Sofie berättar om sin dag men ingen lyssnar egentligen, så hon skäller ut minsta dottern Anna för en struntsak. Evas familj äter rikt men stämningen är dålig, speciellt sedan Magnus spiller ner en stor bunt sedlar (löneförskott kallat) med sås. Veijo förklarar nöjt att ”så länge folk äter kött har man jobb”. I skolan håller läraren Figge en synnerligen oinspirerade lektion om arbetsmarknaden, bara Kilen orkar svara (ironiskt).
Ann-Sofie har anmält alla till en veckoslutskurs, vilket inte faller övriga familjen på läppen. Via ett s.k. gruppsamtal lägger Jan och de andra upp en plan för dagen, det inbegriper för ovanlighetens skull ett besök till skolan. Kilen drygar sig tills Figge får nog och brutalt (men rättvist) talar om att det nog är bäst att Kilen lämnar klassen för gott eftersom det är slöseri med bådas tid. Kilen lyder rådet, vilket gör Figge beklämd; skolan borde ju vara till för precis sådana elever som Kilen.
Magnus hämtar en ny laddning kött och levererar svart till samma restauranger som köper förbrukningsartiklar från företaget där han är anställd. Han har köpt en diamant för kontanterna, och lägger i bankfacket (där det redan finns ett antal diamanter). Ungdomarna planerar en ny ”kupp”, och Kilen låtsas som att livet som knegare leker. Veijo blir ursinnig när han hör att Kilen hoppat av skolan. Tidningsjobbet Kilen var så glad över är inte lika kul efter det. Börje är bekymrad över styckmaskinen, men ett projekt Jan håller på att mecka med ger honom en idé.
102 – Det kan vara svårt att släppa loss
Veckoslutskursledarinnan – Kim Procopé
Kursdeltagare – Victoria Kahn och Hans Bredefeldt
Agneta (kvinna på krogen) – Lena Strömdahl
TV-hallåan – Anita Sellman
[Robert Taylor (Roy) och Vivien Leigh (Myra) i ”Dimmornas bro”]
Enar Pivå presenterar den nya styckmaskinen, och tackar tillverkarna samt Reijo som glad och naiv hjälper till att avtäcka och inviga maskinen. Alla bevittnar andaktsfullt hur maskinen snabbt och effektivt styckar en gris. Glädjen i Reijos ögon slocknar när han inser vad han gjort, dvs. givit sig själv sparken. Kilen har sagt upp sig, vem fan vill frysa arslet av sig för 2 000 spänn! Barnen Bodmark (och pappa delvis) vill inte delta i helgkursen Ann-Sofie anmält dem till.
Enar gästar familjen Björklind och Magnus är tokivrig att få visa sitt (kitchiga) barskåp. Eva och hennes mamma Lill bråkar och när Eva får en örfil drar hon. När övriga i familjen åker på kursen klär sig Jan, Kilen och Eva lite vuxet, för att komma in på krogen. Eva uppvaktas flitigt av äldre killar. Kilen sitter ensam och ”förstärker” sin öl med medhavd sprit. På kursen ska man försedd med ögonbindel ta på varandra och försöka hitta sin partner. Börje och Anna tröttnar snart.
Magnus går på krogen medan Lill ser ”Dimmornas bro” och gråter. Kilen fyllnar till och börjar tokdansa på discogolvet. Han blir snabbt utkastad av en stadig vakt, med Jan och Eva tätt bakom. Under aggressionsövningen blir Börje utskälld av Ann-Sofie men kan själv inte ”komma loss”. På tunnelbanan råkar Kilen i gräl med äldre kvinnan Rigmor, men de möts sedan i förståelse. Magnus äter middag och limmar på en kvinna han träffar. Börje super sig modig under middagen och går igång rejält (vilket inte uppskattas av de övriga – utbrottet är ju inte godkänt av kursledaren).
Jan och Eva hånglar medan Kilen tröttnar och går hem. Eva slocknar så Jan stoppar om henne och ger henne en kyss på pannan. Magnus kommer hem ensam och dyngrak. Hemma väntar Veijo, som förklarar för Kilen vad arbete (kan) innebära.
[Gillar scenen där Börje vevar vilt efter att ha fått lite innanför västen; hur de i övrigt liberala mys-pys-hippie-mjukisarna ser ned på honom. Det är OK att gapa och skrika under övningen, men här tappar Börje kontrollen och ritar för långt utanför linjerna för att få godkänt av gruppen som var så uppmuntrande och förstående när Ann-Sofie tog all heder och ära av Börje.]
103 – Tack för allt
Musiklärarinnan – Elisabet Winqvist
Servitrisen – Wirgina Axelsson
Tangopartnern – Tamara Rasmussen
Morgonen efter dagen före. Medan övriga familjen åker hemåt under aggressiv tystnad ordnar Jan frukost till sig och Eva. De är först lite förlägna men sedan börjar de planera att resa bort tillsammans. Hemma igen blir Eva kallad ”madrass” av sin far, men hon kontrar med att han borde byta jobb och sluta hänga så mycket på krogen. Kilen befriar Jan och Eva från skolan och de återupptar sin plan att stjäla en presenning.
De norpar en lastbil (fylld med sprit visar det sig) och kör hem till garaget, där porten är för låg så de kraschar. Medan de flyr platsen dyker allmänheten upp och förser sig under tyst samförstånd. I eftertankens kranka blekhet hävdar Eva att hela tilltaget var barnsligt och börjar gräla med Kilen som känner sig påhoppad. På jobbet försöker Ann-Sofie använda det hon lärt sig under kursen, men deltagarna visar svagt intresse. När hon kommer hem vill hon ”prata” med Börje, som tycker att de pratar hela tiden. Jan föreslår att de flyger till USA, och sedan till Australien men Eva verkar ointresserad.
Ann-Sofie hittar en annons i resebilagan och drar sin väg (till Fridhems Familjepensionat) efter att ha skrivit en avskedsmeddelande till familjen. Jan ser henne åka, och ser samtidigt Eva snacka (flirta?!) med en kille med tjusig bil. Jan lokaliserar annonsen i ett annat ex av tidningen, åker efter och övertalar sin mor att komma hem igen. Reijo kallas upp till kontoret och erbjuds ett skitjobb på kontoret (som ordermottagare) och får en massa skitsnack om att få vila ryggen, kanske förtidspension. Det vore väl skönt! Reijo begär upprört slutlön och går sedan på krogen och försöker desperat supa bort sina sorger (han är ju sin sons far trots allt).
När orkestern spelar upp en tango hittar Reijo en partner och dansar stolt tills det roliga tar slut och han i dansens virvel kraschar in i ett bord. Han får hjälp till en taxi, och förklarar för dörrvakten att han alltid tyckt illa om uniformer! När Reijo ramlar ur taxin och släpas med en bit skrattar Kilen och de andra tills de inser vem det är. Sittande på marken skriker Reijo ut sin förtvivlan och Kilen hjälper sin överförfriskade pappa hem.
104 – Lycka till!
Nils Edvin Nilsson – Henrik Schildt
Programledaren – Peter Schildt
Panelen – Christer Banck, Gottfried Grafström, Birgitta Pettersson och Jan Tiselius
Guldsmeden – Åke Lundqvist
Rösten på Kilens walkie-talkie – Anders Åberg
Enar undrar varför Magnus inte skaffat en egen rörelse istället för att bränna alla svarta pengar på bil, brudar och fru. Magnus går runt till olika juvelerarfirmor och förhör sig om värdet på diamanterna han investerat i. På väg över en bro kolliderar han med en cyklist, som vinglar ut i vägen och tvingar en lastbil att tvärnita. Lastbilen fraktar bildäck och ett träffar Magnus i huvudet. Han avlider och väskan med diamanter försvinner ner i vattnet. Kilen försöker trösta Eva. Veijo söker jobb och träffar Ann-Sofie. Han är butter och när Ann-Sofie föreslår terapi läser han lusen av henne. Han träffar rätt men hon blir förbannad och ber honom att gå därifrån.
Kilen hälsar på Jan, som berättar att han inte träffar Eva annat än i skolan. Kilen stannar och äter, och Börje inser att han har skuld i att Reijo fick sparken, men säger inget. Ann-Sofie tröstar Börje (som nog anade att maskinen skulle ersätta en del av personalen) med att han ju bara gjorde sitt jobb, på vilket Jan replikerar att det gjorde han som uppfann atombomben också. Enar söker upp Lill och Eva för att beklaga Magnus död. Lill slänger det fula barskåpet. [En alkis på torget håller ett improviserat tal om frihet under bidrag – bli arbetslös.] Börje testar sin nya uppfinning, en maskin som ska kunna läsa tankar. Han ”tänker” fram en flaska och Ann-Sofies morgonrock. Och sedan Ann-Sofie trots att försöker se en mugg.
Han ser Ann-Sofie delta i ett (gräsligt) tv-program kallat Psykoshow. Det går ut på att människor konfronterar varandra i hypotetiska situationer. [1981 antagligen oerhört satirisk men idag väldigt mycket Jerry Springer] Ann-Sofie protesterar mot övriga paneldeltagares raljanta snömos och sticker. När hon väntar på taxi dyker Börje upp och kramar henne. Kilen har blivit väktare, men Veijo har ju svårt för uniformer. Tycke uppstår mellan Enar och Lill. Eva dejtar Torsten (”äcklet” från krogen i avsnitt 2) och har blivit ”småborgerlig”.
Jan visar sitt automatiska spärrsystem för pappa Börje, som är imponerad. När Jan går till SL för att intervjua en spärrvakt, och hittar Reijo bakom glaset, river han sönder ritningen till systemet han jobbat så länge med. De tre ungdomarna träffas i gallerian och för en sekund är allt som förut. Men det är innan larmet går att en beväpnad man synts till. Torsten drar med sig Eva. Kilen klarar situationen genom att knäppa av sig uniformsbältet och säga ”nu drar vi, lycka till!” Desperadon går åt sitt håll, Kilen och Jan åt sitt.
