(SVT, 1994)
Anders Zorn – Gunnar Hellström
Emma Zorn – Liv Ullman
Emelie Bartlett – Linda Kozlowski
Albert Engström – Stig Grybe
Prins Eugen – Ulf Eklund
Kari (hushållerska i Zorn-hemmet) – Meta Velander
Ols-Maria – Kristina Törnqvist
Ingrid – Nina Pontén
Beda – Birgitte Söndergaard
Prästen – Axel Düberg
Paul Bartlett – Rupert Frazer
Franske portvakten – Michael Mansson
101
Kung Oscar II – Jarl Kulle
Mrs Isabella Gardner – Yvonne Lombard
Ida – Cecilia Ljung
Hovintendenten – Åke Lagergren
Det är midsommarafton, och Zorn tar med sig nya ”fyndet” Ida ut i skogen. Morgonen därpå bannas Zorn och vännen Albert Engström av prästen. Zorn målar av Ida och ”nojsar” med henne så att Emma och hennes väninnor hör. Emma skäller ut honom. Zorn reser till Stockholm för att måla av kung Oscar II. Han övertalar, bryskt, Oscar II att låta sig avbildas iförd sällskapsdräkt snarare än i uniform. Zorn inleder en turné i USA med att ställa ut i New York.
Societetskvinnan Isabella Gardner köper flera tavlor och bjuder hem honom på stor baluns. Zorn pantsätter sin klocka och låter sy upp en frack. På tillställningen träffar Zorn Emelie Bartlett och tycke uppstår omedelbart trots att de båda är gifta. Efter turnén stannar Zorn i New York och målar Isabellas porträtt innan han beger sig till Paris och hälsar på paret Bartlett. När han får höra att Emelie är på väg till Marseille stormar han till stationen, där hon väntar. De tillbringar natten tillsammans. Han förklarar henne sin kärlek och ber att få måla av henne.
Emma uppskattar inte Idas matlagning, så när Zorn återvänder hem till Mora har Ols-Maria ersatt Ida som kökspiga. Emma känner sig sviken när Zorn vägrar att medverka vid hennes mors födelsedagsfest. Zorn övertalar Ols-Maria att stå modell. Ida har fött Zorns barn, men vägrar uppge det när barnet ska döpas. Prosten fattar ändå när pojken ska heta Anders. Ryktet sprider sig och Emma skäller ut Zorn, som svarar med att hennes familj alltid sett ner på honom.
Han ljuger när Emma frågar honom om ”fransyskan”. Emma river sönder ett brev ställt till ”Monsieur Anders Zorn”. Zorn målar av kullorna Ingrid och Beda när Engström dyker upp. En supfest vidtar. Engström förhör sig om hemförhållandena, och varför Zorn inte flyttar till Paris. Han behöver ju inte Emmas pengar längre.
102
Isaac Grünewald – Rickard Wolff
Richard Berg – Sten Ljunggren
Eugène Jansson – Mathias Henrikson
Minister Åkerman – Ingvar Kjellson
Franske prisförrättaren – Pierre Fränkel
Zorn leder, i egenskap av att vara utsedd till Sveriges kommissarie, förberedelserna för världsutställningen i Paris. Han söker upp Emelie, som misstänker att Paul känner till deras förhållande. (Paul kommer hem och ser dem.) Zorn dinerar fint och super istället för att göra sitt jobb. Efter handgemäng med konstnärerna Bergh och Jansson (Zorn har hängt sina tavlor på bästa platsen) avsäger han sig uppdraget som kommissarie. Han kan därmed delta i konsttävlingen, som han vinner, och återvänder till Sverige i triumf.
Zorn målar Emelie ur minnet och deppar. Senare tar han en segeltur tillsammans med Engström, trots Emmas förmaningar att umgås mer med finare folk, som prins Eugen. I en akt av trots , efter Engströms försök att muntra upp honom, kastar Zorn sin guldmedalj i vattnet. Vid en tillställning på Waldemars udde försöker prins Eugen medla mellan Zorn och de andra konstnärerna, men Zorn har inget intresse.
Emelie dyker överraskande upp och berättar att Paul är död. Zorn inser att Emma gömt brev Emelie skickat. De återupptar sin relation och Zorn bjuder henne med sig hem. Han målar hennes porträtt. ”Till den vanliga taxan?” undrar Emma spydigt. Hon spionerar på dem, och hör när Emelie berättar att hon bär på Zorns barn. Senare ber Emma Zorn om ursäkt för att hon (på grund av en illa utförd abort) inte kunnat ge honom barn, och bönar att de ska börja om. Zorn är njugg, vilket får henne att skälla ut honom för hans supande, horande och många ”oäktingar”.
På en utställning av Isaac Grünewalds (moderna) konst råkar Zorn i gräl med Grünewald, som menar att Zorn, ”fähus-Rubens”, är passé och att framtiden tillhör den yngre generationen. Zorn besöker Emelie i Paris. Hon har förlorat barnet efter ett fall. Hon ber att få följa med till Washington, där han ska måla av president Taft, men han tycker inte att det är en bra idé.
103
President Taft – Bo Brundin
Henry Clay Pierce – Richard Johnson
Pearl Pierce (dottern) – Justin Kirk
Theodore (betjänt) – Nathaniel Richardson
John D Rockefeller – Frederick Bartman
Assistent till Rockefeller – Robert Gillespie
Postmästare Karlsson – Jonas Uddenmyr
Källarmästare Den Gyldene Freden – Måns Westfelt
Linnéa – Katarina Lundgren
Anna – Bente Danielsson
Zorn far till USA och målar Taft, som är helt oförmögen att sitta still eller ens sluta vräka i sig mat. Men om Taft var besvärlig är det ingenting mot oljebaronen Pierce och dennes dotter. Det skär sig ordentligt, Zorn lämnar i vredesmod och Pierce vägrar att betala för porträttet. Zorn målar heller inget porträtt av Rockefeller, eftersom enda det skulle krocka med midsommarfirandet i Mora. Emma varna (flitiga) Ols-Maria för att gå och bli gravid.
Zorn saknar Emelie. Emma är besviken över att Zorn inte hade med sig prins Eugen upp över midsommar, och låter Engström förstå att han knappast förslår som ersättare. Zorn försöker döva sin magsmärtor med sprit. På pin kiv har Emma sönder sista flaskan whiskey. Zorn och Engström deppar, men när ett expressbrev med check från Pierce (tilldömd i rättegång) anländer tar de med sig Ols-Maria till Stockholm och Den Gyldene Freden. När de vill stänga (04 på morgonen) köper Zorn restaurangen. Det landar inte väl hos Emma, som skäller ut Zorn för att dra vanära över dem.
Zorns försämrade hälsa gör sig allt oftare påmind. Emma lämnar Zorn, och reser till sin egen familj. Både Ols-Maria och Beda har fött barn, och uppger för den frustrerade prästen att fadern till Anders respektive Andrea är okänd. Zorn fortsätter att råsupa i sin ensamhet. Han reser till Paris och söker upp Emelie, som jobbar som glädjeflicka efter att ha förlorat ”allt”. Zorn erkänner att han behandlat henne illa, och att han aldrig älskat någon som han älskat henne, men att han är svårt sjuk.
Han börjar måla Emelies porträtt, men avbryter eftersom han inte förmår måla hennes sorgsna ögon. Zorn återvänder till Mora där hans hälsa fortsätter att försämras. Prästen gör ett nytt försök att omvända honom, men får lämna gården med oförrättat ärende. Zorn och Engström deltar i midsommarfirandet i Mora och Zorn får en (sista?) dansom med en söt, ung kulla.
